Breivik gillade låten "Requiem For a Dream". Även jag hade uppmärksammat den - före 22 juli, Utöya och allt det där. dn
Låt mig berätta om en låt.
Sedan jag skaffade internet 2007 surfade jag mycket på nätet. Jag blev överraskad: det hela var roligare än jag trott...! Jag trodde på sin höjd att jag skulle ha nätet till att blogga och läsa Wikipedia. Men det blev mer än så; framför allt Youtube med sina videos och filmer var en glad överraskning.
Jag hängde en del på Youtube. Jag såg bland annat hemmagjorda faktafilmer om UFO:s, konspirationer och märkliga ting. Med tiden var det vissa låtar som återkom i ljudspåren till dessa filmer och slideshows, särskilt dessa tre: 009 Sound Systems "With a Spirit", Carl Orffs "Carmina Burana" och ett stycke jag omsider lärde mig hette "Requiem for a Dream". Jag bloggade om den och de två andra här (punkt 2 i inlägget).
Det var som synes i maj i år. Så kom 22 juli. Breiviks dåd blev ett megaevent, en händelse alla måste förhålla sig till. Även jag. Jag läste artiklarna och fick snart veta att låten "Requiem for a Dream" av Clint Mansell var en favorit hos Breivik. Han planerade att ha den på repeat medan han mördade på Utöya, uppges det.
Det fick mig så klart att reagera. Jag hade ju uppmärksammat låten före Breiviks dåd. Jag och Breivik har, kan man säga, fastnat för samma låt, för denna suggestiva demondans som tycks säga "apokalyps, danse macabre": ett crescendo av stråkar som drar allt med sig. Det är väl magstarkt för vardagsmuppar att höra detta, men jag vill ändå säga: vi såg primärt samma sak, mördaren och jag, men Breivik har fört låten till ett högre plan genom att välja den som soundtrack till sitt dåd.
Redan före dådet ansåg jag att låten - "Requiem For a Dream", även kallad "Lux Aeterna", det andra är titeln på en film den använts i - var suggestiv som få. Jag spelade den ofta för att ge ljud åt de apokalyptiska stämningar som råder idag. Musik som katharsis. Och nu har låten för mig blivit än mer apokalyps, kaos och "dancing at the edge of time". Lyssna själva: kolla denna version som var trailer till Tolkienfilmen "The Two Towers". Breivik gillade ju även Tolkienfilmerna så det torde passa i sammanhanget, smaklöst eller inte. Jag menar, man ska inte odla samma smak som en massmördare, men jag gillade förvisso Tolkien före 22 juli så därför känns det rätt att länka till denna version.
Jag ger er alltså "Requiem For a Dream" med Tolkienbilder. Egentligen är låten så fulländad att man kan se den utan ackompanjerande bilder. Pröva det som alternativ. Sedan, när ni lyssnat, kommer låten att ha er i sin makt. Det kommer att bli soundtracket för 2012, sanna mina ord. Like it or not, moraliskt förkastligt eller inte. Breiviks dåd har nått en metafysisk nivå som nästan är oåtkomlig för etiska invändningar, ungefär som 9/11 med sina rasande skyskrapor nådde ikonisk kvalitet genom sin blotta monumentalitet. Det är gestaltkvalitet i dåden: en makaber kvalitet, en terrorkvalitet som, tyvärr, består. Man måste föra det till en viss nivå för att lyckas med det. Det muslimske terrorbombaren i Stockholm, december 2010, Taimour Abdulwahab, nådde inte samma terrornivå eftersom han klantade till det. Vi bör komma ihåg honom för den fientlighet han odlade mot oss svenskar, han ansåg oss värda att sprängas eftersom vi krigade i Afghanistan bland annat. Glöm inte det, glöm inte denne terrorist! Men gällande dådet i sig kommer Taimour att bli en fotnot i attentatshistorien eftersom han ju misslyckades.
En klåpare vinner ingen gestaltkvalitet. Sådan är konstens järnlag.
Relaterat
Svensson: biografi
"Eld och rörelse" åter tillgänglig
Redeeming Lucifer
Breiviks bondgård i Åmot
3 kommentarer:
Så Breiviks massaker av skyddslösa tonåringar är ett konstverk? Ett megaevent? Man kan inte ha etiska invändningar menar du för att terrordådet nått en metafysisk nivå?
Om T.A. hade lyckats ta livet av 80 människor hade han också lyckats skapa ett megaevnt som varit så stort att det inte gick att ha etiska invändnigar emot? Eller är han mer förkastlig bara för att han är blatte?
Själv kan jag fördöma Breivik från hur många ståndpunktr som helst, liksom T.A. eller den/de som spikbombade en bögbar i London, för att inte tala om de som bombade tunnelbanan i samma stad. Alla är/var fega kräk, hjärntvättade med konservativ smörja, ett offer för sin egen propaganda. Inte minst Breivik.
Hur förklarar du annars att Breivik är i nyheterna tre gånger per vecka? Varför är det så intressant för media att rapportera minsta grej han gör på Ila?
Ända sedan början har jag tagit avstånd från Breivik. Läs denna tråd, samtliga inlägg från slutet av juli, innan du pekar finger åt mig.
Utöyadådet är både hemskt och något mer. Det har en viss nivå. Det är "herostratisk ryktbarhet", faustisk framtoning. Jag retar mig själv på att Breivik ska bli så berömd på att mörda. Men jag kan inte gå och vara indignerad 24/7. Därför tar jag till ord som "konstverk" som beskriver dådets särart. Jag vet, det är magstarkt. Men beskriv själv då den metafysiska karaktär denne Breivik uppnått. En man som lyckats bli "värre än Hitler" måste vara något på spåren.
Det hela är förkastligt. Plus något mer. Detta "något mer" är jag den ende skribenten i Sverige som försöker ringa in.
Skicka en kommentar