måndag 23 juli 2012

Låtar om Sverige


Jag läser i dagens DN om Ultima Thule. Detta rockband ska på lördag fullborda sin 30-åriga historia. Man ska kröna karriären med en avskedskonsert.




Ultima Thule skrev låtar om Sverige. I skivkatalogen finner man titlar som Lejonet från Norden, Vikingabalk och Sverige, Sverige fosterland. Man tog punkrocken ut i sverigevänliga marker. Stilen förs idag vidare av Sabaton med sin Carolus Rex (2012).

Ultima Thule skrev om det Sverige de gillade och inspirerades av. Man kan säga: jag gör detsamma. Jag fokuserar på Sverige, jag skriver om Sveriges historia. Jag har intresserat mig för detta land och dess historia ett bra tag, ända sedan jag lärde mig läsa. I vintras skrev jag så en serie inlägg för bloggen om vad som hänt här från Hedenhös till idag. Jag kände till mycket innan men vissa saker specialstuderade jag. Som detta med Gustav Vasa. Hans bana, slår det mig, är fullkomligt fabulös - fabulös i bemärkelsen beundransvärd. Vilka scener det finns i hans liv, som när han landsteg i Kalmar 1520. Då hade han flytt från Danmark för att ta ledningen i den svenska motståndkampen mot danskväldet. Jag skrev i aktuellt inlägg:
Gustav landsteg i Kalmar våren 1520. Det var en humble beginning, detta att komma som flykting och fredlös till sitt eget land. Det kan låta dramatiskt men Gustav var vårt enda hopp då: adeln var nackad och kuvad, någon ledarfigur fanns inte. Missnöjet jäste i riket men någon som blev fokus för oppositionen, någon som kunde mana, samla och leda, fanns ännu inte.
Gustav Vasa var en hård man, sant. Livet i hans rike var inte så muntert. Men han fick i alla fall detta rike att leva vidare. Det är hans bestående insats, förtigen av historiker som ser enögt statsrättsligt på hans bana. De ser inte geopolitiken, de förstår inte att Sverige var på väg att bli en dansk provins denna tid.

Gustav Vasa minsann. Jag gillar honom som den nationalist jag är: han är riksbyggaren, riksgrundaren. Men förloppet där han från bottenläget 1520 rensar upp och befriar landet på tre år, så att han som krönt kung kan tåga in i Stockholm på midsommarafton 1523 - det är också dramatiskt fulländat. Och det gillar jag som författare och drömmare. Det är lika beundransvärt som när Jeanne d'Arc på några år befriar Frankrike från främmande välde, slänger engelsmännen i Kanalen och ser till att den rätte kungen kröns. Verkligheten överträffar dikten.




Relaterat
Ett rike utan like
Nibelungens ring

15 kommentarer:

Anonym sa...

Bestående minnet av UT är väl ändå den barnsligt banala och illa spelade trallpunken.

En musikens motsvarighet till Korv Stroganoff. Skönt att dom lägegr av.

Svensson sa...

Ja, man kan ju ha åsikter på den musikaliska nivån. Men kraften i deras texter fick ju hela landet att skaka vad det verkar. Då har man något att komma med, då är man rätt i tiden.

Än idag, 30 år senare, tycks DN:s journalist vilja ställa Ultima Thule till svars för upplevd fientlighet, för skapande av rädsla. För brinnande flyktingförläggningar...! Och allt man gjorde var att lira rock. Kraftig rock i så fall, som får hela eliten att gå taket.

Anonym sa...

Dom fick väl inget att skaka, det är väl ingen som bryr sej om Ultima Thule.

Redan för 20 år sen tyckte man dom va rätt pinsamma, nåt som bara riktiga förlorare lyssnade på. Och dom har ju knappast stigit efter det.

Varken du eller den som skrev i DN vet nånting om musik.

Svensson sa...

Ultima Thule fick en symbolisk betydelse som gick bortom själva musiken. Man kan tycka vad man vill om det men de var ett symptom på något - på att det är tabu att vara höger t.ex.

DN:s journalist försöker ju nästan få dem att göra avbön, att de skulle ha övervägt att bli vänster istället. Man får för sig att DN-skribenten vill sätta sig ner med bandet och skriva om hela Ultima Thules låtkatalog för att den ska passa in i vänsterns världsbild. Snacka om diktatursentiment.

Anonym sa...

Men det är ju en ickefråga. Ingen bryr sej det minsta om det där värdelösa bandet.

Anonym sa...

Det fullkommligen vimmlar av förrädare och 5:e kolonnare i detta land och jag förstår helt varför man låste in dem i läger under WW2. De har en annan agenda och målet är att utplåna nationalstaten Sverige och vår identitet för att bli multikulti. Ingenstans i världen har det experimentet lyckats utan det gamla ordspråket regerar, lika barn leka bäst.

Anonym sa...

Till Anonym:

Du kan ju vara en icke-fråga. Historien om Ultima Thule, tidningsartikeln eller Svenssongalaxens behandling av dem handlar inte om musiken i sig eller framförandet av den. Jag bryr om det bandet och uppenbarligen Svenssongalaxen samt DN's kulturredaktion. Vi är alltså fler än tre, vilket är mer än ingen.

Och vad är det för jävla uppfattning om musik, att "man inte vet något om musik" för att man lyssnar på ett visst band? Handlar inte musik om känsla, och inte om hur många ackord man kan ta på en sekund?

Anonym sa...

Uppenbarligen så lär väl några bry sig om UT med hundratusentals sålda skivor, en artikel i DN och ett gäng bloggposter.

Tommy sa...

Ultima Thule har velat tjäna pengar på sin musik, och när det gick dåligt i början så fick dom fans i högerexterema kretsar. Det är ok. Det är inte ok att bandmedlemmarna BLEV praktiserande rasister och slogs på gator och torg, det verkar DN-artikeln inte velat fråga om. Att dom sedan fortsatte med sin nassemusik, shame on them...

Anonym sa...

Jovisst, musik handlar om känsla, och känslan jag får av UT:s musicerande är nog att jag tycker lite synd om dom...

Deras musik är inte skrämmande på något sätt, bara pinsamt dålig svensk jävla trallpunk när den är som sämst, och då är det dåligt....

Anonym sa...

Hehe, jag som trodde Sabatons låt handlade om Carola..

Anonym sa...

Häromsistens lade gamla Dia Psalma också av, ett band som liksom UT gick från trallig punk till att inkorporera tyngre riff och folkmelodiska toner i sina låtar. Skillnaden är att när de lade av fylldes inte kommentarsfält med kommentarer om hur undermåliga musiker de är, lika lite som det görs om det släpps en samlingsplatta med sex pistols eller dylikt.
Man kan hata UT av en massa anledningar, men att påpeka att de inte är några mästerkompositörer i en genre där själva grejen är att sånt SKA lysa med sin frånvaro blir ganska enformigt. Antingen gillar man det enkla, punkiga eller inte.

Anonym sa...

Även Dia Psalma spelar aptråkig dagismusik, så jag kommer inte sakna dom heller :)

Men allt är ju naturligtvis min högst personliga åsikt.

Anonym sa...

Ja, hade väl varit märkligt om man gick omkring med andras åsikter?

Anonym sa...

Japp, väldigt märkligt.