måndag 8 juli 2013

Fredrik Reinfeldt har fel när han säger att det är "en trasig värld"


Titeln på detta inlägg, detta med "en trasig värld", är något Fredrik Reinfeldt tweetade i år. Men han har fel. Vi lever idag i en fredligare värld än någonsin. Trenden är klar. Det är vad alla rapporter i sammanhanget säger.




1. Wallensteens rapport

Är 2010-talet en krigisk tid eller en tämligen fredlig tid? Jag skulle vilja hävda att den är tämligen fredlig. Två (2) inbördeskrig av format pågår i skrivande stund, Syrien och Kongo. Det kallar jag, överlag, en lugn värld. Min åsikt stöds av den senaste rapporten från fredsforskaren Peter Wallensteen, utgiven i juli 2012. Min läsning av Wallensteen bygger på en DN-artikel av Anders Bolling från 6/9 2012. Bollings artikel är tyvärr vinklad. Rubriken är, på basis av allt som sägs i artikeln, missvisande. Rubriken är ”Minskande krigstrend bröts”.

Visst stämmer detta påstående i sig. Men det gällde bara utvecklingen 2010-2011. Sett till tiden efter 1950 har krigen både blivit färre och mindre blodiga. Den minskande krigstrenden håller i sig.

Bollings artikel fokuserar på det lilla negativa som finns i rapporten och blåser upp det. Det var nog så att antalet väpnade konflikter ökade 2011. Den arabiska våren med brännpunkt i Libyen samt nystartade afrikanska konflikter stod bakom ökningen. Men generellt, skriver Bolling vidare, så går trenden ner. På lång sikt står det klart att vi lever i en fredligare värld sedan det kalla kriget slutade: ”Under de senaste decennierna har antalet väpnade konflikter i världen visat en tydligt minskande tendens.” [Bolling]

Det är värt att komma ihåg. 2010-2011 kunde Wallensteen och hans forskare vid Uppsala konfliktdataprogram UCDP notera en ökning. Wallensteen tror att det är ett trendbrott, att trenden med fredsprocesser och avtal ”kan vara hotad”. Det tror inte jag. Wallensteen nämner i och för sig inte att vi är på väg tillbaka till kalla kriget. Men detta, att kalla kriget inte kommer tillbaka, är en viktig faktor när man tar en titt på världen av idag.

Jag menar så här: jag ser inte i min kristallkula att stormakterna plötsligt skulle börja hota varandra med kärnvapen igen. Och arméstyrkorna är för små för ett nytt kallt krig. De konflikter som rasade förr över hela världen, de skedde mer eller mindre inom ramen för denna stormaktskonflikt. De underblåstes av att USA och Sovjet sålde vapen billigt till kontrahenterna. Denna storskaliga vapenhandel och ”bistånd i form av vapen” finns inte längre, inte på långt när samma nivå som under 1980-talet. Bland annat därför är jag optimist.




2. Wallensteen optimist

Bolling säger vidare i aktuell artikel att även Wallensteen trots allt är optimist: ”Han framhåller samtidigt att nivån fortfarande ligger långt under de mörkaste åren i början av 1990-talet, när som mest 53 väpnade konflikter rasade.” Man ska också minnas att Wallensteen matematiskt räknar antalet konflikter, alla som har minst 1000 döda. Men det finns ett till kriterium, antalet döda i strid per konflikt, som har rasat dramatiskt. Det har, enligt Bolling, forskare i Kanada kommit fram till. De säger att antalet döda i strid per konflikt minskat med 90% mellan 1950 och 2000-talet.

Detta är en förbluffande siffra. Och en övertygande siffra. Detta måste vägas in när man diskuterar vår värld och dess förmenta krigiskhet. Man måste se helheten. Att tro på en återgång till en krigisk värld à la 50-talet, med blodiga konflikter i Korea, Mellanöstern och Afrika, eller att vi får tillbaks konflikter som Vietnamkriget, Afghanistan 1979-89, kriget Iran-Iran samma tid eller att Mellanamerika skulle bli en krigsscen som det var under 80-talet – det tycks mig magstarkt. Det är en svartsyn och pessimism som är smått enfaldig.

Vår statsminister Reinfeldt må till exempel kalla vår värld ”en trasig värld” (han tweetade detta i januari i år: ”Så ser en trasig värld ut: är det krig i Syrien så påverkar det Sverige”). Men då överdriver han grovt anser jag. Problemhärdar finns, låt vara definitionsmässigt fler än de Syrien och Kongo jag framhöll som ”inbördeskrig av format” ovan. Men dagens värld är långt fredligare än vad den var före 1990-talet. Då skedde ett trendbrott. Det kalla kriget kommer inte tillbaka med allt vad det innebar av stormaktskonflikt och stormaktsförmåga att göda småkrigen med avancerade vapensystem och armévapen i mängd.




3. Inga fler hyperkrig

Min gissning är att hyperkrig, alltså den form av krig där två stater anfaller varandra med allt de har – den formen av krig hör till historien. Vietnam var ett sådant krig, Korea ett annat. Och under 1980-talet rasade ett sådant krig mellan Iran och Irak. Senare, 1990-91, återtog FN-alliansen Kuwait från Irak i ett liknande hyperkrigsscenario. Några enstaka sådana krig har förekommit sedan dess (Irak 2.0, Georgien). Men nu är det nog slut. USA hotade fram till cirka 2007 att anfalla Iran. Jag anser att det tåget har gått. Obama deklarerade i januari 2012 att USA inte längre kan föra regelrätta, gammeldags anfallskrig. Man har inte trupp nog för det. Special ops-företag, flygattacker och drönaranfall är vad man klarar. De arméstyrkor man har får territoriella uppgifter.

Jag antar att Rysslands förmågor är ungefär desamma. Ryssland (och Kina) må ha mer trupp tillgängligt än USA, men det sentiment som tillät hyperkrig finns helt enkelt inte längre. Det är en fredligare värld och de inbördeskrig som rasar är hanterliga. Jag ska inte dra alltför långtgående slutsatser av den bild jag skisserar här, men jag skulle önska att Makterna slutade vinkla nyheterna om konflikter som den i Syrien. Det är, för att hårdra, inte lika med slaget vid Stalingrad om en stridsvagn slås ut av en rebell. Men den bilden får man nästan av medias krigsrubriker. Makterna, det vill säga media och politiker, bör sluta skrämma folk med att vi lever i en konfliktfylld värld.




Slutord

Jag kan sägas vara lekman på detta område. Det innebär inte att jag är en lättsinnig iakttagare. Jag är född 1965. Sedan åtminstone 1980 har jag iakttagit omvärlden och reflekterat över de krig som förs. Tidigare än så kände jag till USA:s krig i Vietnam. Jag såg det aldrig på TV, men jag minns TV-bilder från det övergivna Phnom Penh 1975. Kinas anfall på Vietnam 1979 och Sovjets intåg i Afghanistan samma år har jag i klart minne, liksom medias rapportering 1983 från Falklandsöarna och Grenada. För att inte tala om Desert Storm 1991 och vad som, före och efter det, skett i Mellanöstern.

Så jag vill hävda att jag, för att vara lekman i just detta ämne – freds- och konfliktforskning, strategiska utblickar, utrikes- och säkerhetspolitik – har en viss, icke-professionell men omisskännlig bakgrund. Jag är därtill fil kand i indologi, frilansskribent samt författare till romanerna "Antropolis" och "Camouflage". Och vad jag som lekman tycker mig se, med stöd av Wallensteens studiegrupp, är att vi idag lever i en fredligare värld.


Lista, efter DN, över ”genomsnittligt antal döda på slagfältet per konflikt och år”:
1950-1959: 9.800
1960-1969: 6.000
1970-1979: 7.000
1980-1989: 5.200
1990-1999: 2.200
2000-2007: 1.100




Relaterat
Antropolis (2009) --- recensioner
Till Smaragdeburg (2010) --- bloggtråd med recensioner
Illustration: Caza

3 kommentarer:

Newb rush sa...

Man kan ha flera definitioner av vad en trasig värld är. Ett synsätt är ju att det under lång tid funnits en spricka i den politiska högern, vilken ställts mot en enad vänsterrörelse.

Vad jag menar är att alla högerrörelser tenderar att splittras av konflikter på grund av ras eller religion. Det tar sig tydliga uttryck i svensk extremhöger där man från början hade SD, men vissa gillar inte HBT-rörelsen och bildade utbrytarpartiet ND. Sedan var det vissa som inte gillar att SD har en Israelvänlig inställning, de väljer istället att stödja Palestina, SvP.

Andra rörelser som EDL väljer att stödja judar och HBT, men är emot Islam. Politisk islam tenderar att vara konservativ, men då delas den upp i en stor vänsterflank, Sunni, och en mindre högerflank, Shia.

Det idealiska vore om alla högerkrafter kunde enas, oavsett deras inställning till judar, muslimer och HBT. Men så har ännu inte skett. En trasig värld, sett med högerglasögon på.

elina sa...

Ja, vad är krig? Den vars första minne är krig blir nog ganska känslig för varje skjutande oavsett orsak och har snabbt en vidare definition av olika strider som pågår. Ger dig en länk till en definition som jag har sparat av en väldigt klok person.

http://blogg.iniskogen.se/2013/09/05/visdomsord-for-dagen/

Svensson sa...

Tack för länken, klickbar här.

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (171) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (99) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)