måndag 24 mars 2008
Herbert George Wells
"Som den osynlige mannen ser vi inte Claude Rains"...
Detta skrev DN när filmen "Den osynlige mannen" visades en gång. Det tyckte jag var roligt.
Jag har inte läst boken men sett filmen, 30-talsrullen baserad på Wells' roman (som kom 1897). Men jag minns inte så mycket av den. Dock har själva idén vunnit burskap; det har till exempel gjorts en osynlig man-film med Chevy Chase, den utspelade sig i San Francisco vill jag minnas. Den kom på 90-talet. Minns här även TV-serien "Den osynlige mannen" från 70-talet, den med David McCallum.
Nåväl, det ska handla om H. G. Wells. "Världarnas krig" från 1897 har ännu energirik aura, namnet lever - inte bara för att det gjordes en film på den härom året, nej själva idén med anfall från yttre rymden etablerades här för första gången, Wells skapade en odödlig arketyp. Spoilervarning: nu avslöjar jag slutet i boken. Och slutet med utomjordingarna som besegras inte av våra vapen, utan av jordiska virus, har snotts av mer än en fantasilös författare av invasionsstories...
Annars har jag viss svaghet för filmversionen från 50-talet. Vid ett tillfälle försöker man atombomba varelserna; storyns hjältar ser på, och det enda man behöver som skydd är skyddsglasögon...
"Doktor Moreaus ö" är för sin del odödlig på grund av raderna:
Not to suck up drink, that is the law; are we not men?
Not to walk on all fours, that is the law; are we not men?
Not to claw bark off trees, that is the law; are we not men?
Djur omdanas till människor av en galen vetenskapsman. Märklig idé, ja hart när obergiplig. Men spännande bok.
"Tidsmaskinen" från 1898 är ännu en arketypisk sf-idé, lanserad av denne Wells. En idé omöjlig att förverkliga, men lika omöjlig att vara utan för tankelekar om framtiden.
Slutligen Wells' krigsstories: "The War in the Air" (1908), "The World Set Free" (1914) och "Things to Come" (1936).
Den sistnämnda utgavs i samband med filmatiseringen av "The Shape of Things to Come". Denna roman från 1929 var ju en sannskyldig tegelsten, en magistral avhandling om framtida nejder, medan boken från 1936 ("Things to Come") var en kortare roman, skriven av Wells och på samma tema, en bokatisering av filmscenariot om man så vill. Vad gäller specifika inslag i boken-filmen så tog han fel apropå gasanvändning i nästa krig (skedde ej i VKII som vi såg, som ur 1936-synvinkeln var "nästa krig" - men vad vet man, det kan ju komma i senare krig...). Hur civilisationen helt brakar samman fångas bra i denna bok, ja man ser det även i filmen: olika tidningssidor fladdrar förbi och rubriker om "Motstånd till det yttersta", "Kannibalism" och "Vandrarsjuka" uppfattas, det är sceniskt väl fångat. Gripande.
Så återuppstår civilisationen och man får inomhusgallerior och slängkappor, rulltrappor och en rymdraket. Nu vet vi att en månfärd i sig inte ger oss något, man måste även förändra människans sinne. Att förmedla detta återstår, detta såg Wells inte. Han var i stort sett blind för allt det esoteriska.
"The World Set Free" skildrar även den ett storkrig, samhällskollaps och skapandet av en ny civilisation. Lite pratig roman, ospännande. Som en essä. Noterbar för att ordet "atom bomb" först förekom här. Rätt OK i början, där händer det lite, men annars mest en kuriositet. "The War in the Air" skildrar för sin del hur luftskeppen blir allenarådande, planen "tyngre än luften" klassas ut av den motordrivna ballongen. Global intrig, teutoniska tekniker och amerikanska ingenjörer; luftslag, dans och glada grabbar.
Denna Wellsroman var förebild för Moorcocks "The Warlord of the Air" (1971), där en engelsman från 1900-talets början kommer till en framtid där imperiets luftskepp styr världen. Denna roman lever högt på själva scenen där huvudpersonen kommer ut ur en grotta i Himalaya, reser sig och får se ett gigantiskt luftskepp i de engelska färgerna; han tas upp i det och får veta att året är 1973... Det är själva det definierande ögonblicket, som när Blish' New York stiger mot skyn eller Nivens äventyrare approcherar Ringworld: fängslande sinnebild, odödlig symbol.
Relaterat
Science fiction från höger
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Etiketter
A-Z
(3)
abb
(29)
aktuellare böcker
(107)
aktufall
(55)
alga
(3)
Antropolis
(17)
apatia
(5)
ar
(7)
att vara Svensson
(99)
Ballard
(10)
begr
(5)
berättelser från Rokkana
(4)
Bhagavad-gîtâ
(1)
bilbabbel
(10)
bild
(18)
bing
(99)
biografi
(4)
bloggish
(20)
Castaneda
(12)
conspi
(10)
Dick
(3)
Eld och rörelse
(26)
en gatas melankoli
(4)
En novell om Babylon
(4)
esoterica
(40)
etni
(5)
fantasi-fantaså-fantasy
(5)
film och TV
(3)
Gripenbergs sol
(4)
historia in nuce
(39)
hårdrocken rockar hårt
(15)
ipol
(13)
Jünger
(12)
konsten att slå en tennisserve
(5)
lite litteratur
(60)
Lovecraft
(10)
Melinas resa
(8)
memoarer
(8)
natio
(50)
ondit
(15)
ori ett lag
(31)
poesy
(37)
politikka
(42)
pr
(41)
Priest
(10)
sanskrit
(14)
sf man minns
(67)
small candies
(89)
Smaragdeburg
(5)
speng
(4)
Stratopias gåta
(48)
sve
(4)
svens11
(10)
tempel
(17)
topp5
(6)
typer
(15)
USA
(6)
uselt
(6)
4 kommentarer:
are we not men?
We are Devo!
Yes sir! Även jag har tänkt på denna ramsa dessa dar. Ja det var väl egentligen där det började: Devo gjorde ju intryck på en med detta och annat, och när man så slog upp sin H. G. Wells en vacker dag fick man en uppenbarelse: aha, det var därifrån de snott det...
Såg för övrigt deras "Whip it" på MTV häromdan. Är inte intresserad av S&M, men denna låt+video har allt. Medvetet naiv i bildspråket, känns inte tafflig som många andra 80-talsvideos. Tuff sak!
Tack för en intressant betraktelse! Vet du om "Shape of Things to Come" finns översatt till svenska? Tegelstenen alltså, inte filmmanuset som finns på svenska med titeln "Tider skola komma..." och en scen ur filmen på omslaget.
Är ganska säker på att "tegelstenen" INTE finns översatt till svensko.
/svensson
Skicka en kommentar