Tennsoldater i ett vitrinskåp

Låt säga att man har ett vitrinskåp och man vill fylla det med tennfigurer. Man vill ha en samling som drar ögonen åt sig och man vill kanske måla figurer själv. Hur göra?

Hur till exempel göra med Prince Augusts Holger Eriksson-figurer? Dessa är leksaker i första hand. Dock var han rätt bra på att skulptera hästar, detta var hans drivkraft. Så några tjusiga ryttare kanske kan duga. Plus fanbärare, här finns möjlighet att måla flashiga saker.

Erikssons efterträdare som gravör/modellör hette Chris Tubbs. Hans figurer var lite mer detaljerade och duger möjligen bättre som blickfång, även om de också är leksaker i första hand.

Prince August lanserade efter hand även rundmassiva figurer, mer ägnade att utlösa beundrande kommentarer från åskådare. Man hade även en serie klassiska rundmassiva gardister (engelska med björnskinnmössor osv). Om man nu gjuter och målar figurer själv, bör man tänka på att hålla färgerna åt det ljusare hållet. Svenska karoliner ska till exempel ha mörkblå uniformer enligt boken, men på en figur i ett vitrinskåp gör sig mellanblått bättre. Undvik mörka färgtoner.

Man bör också måla matt och sedan klarlacka. Blank färg (= eng. gloss) är lite för tjock för att låta detaljer framträda.

- - -

Det finns onekligen mycket att säga i denna fråga: hur man får en snofsig samling tennfigurer. Köper man gammalt bör man dock investera i så kallade silhuettfigurer, 30 mm höga och 0,5 mm tunna. Dessa är förunderligt levande, den ringa vikten/billiga materialfaktorn har kompenserats med en avancerad gravyr och plastik.

Dessa silhuettfigurer var i ropet i Tyskland och Sverige från 1800-talet fram till andra världskriget. England hade för sin del sitt huvudspår i rundmassiva och fula figurer, medan Frankrike också hade rundmassiva samlarfigurer som var tjusiga saker. Den lyxiga, detaljrika framtoningen på dessa lockade till att framställa historiska gestalter, berömda generaler som Napoleon, Foch, Wallenstein och andra. Detta tycker dock jag har föga med tennsoldatshobby att göra, även om man bara har dem i ett vitrinskåp. Det är, om ni frågar mig, bättre är att ha "normaltennsoldat typ 1 A", "den okände tennsoldaten", den platonska urbilden så att säga, istället för en given historisk gubbe.

Så är det med alla leksaker som appellerar på en, även som vuxen: de ska ha det där typiska, urbildliga. De ska inte föreställa "någon särskild" utan de ska föreställa alla och ingen -- de ska föreställa sig själva. Översatt på till exempel leksaksbilarnas värld så är det roligare att samla bilar vilka som helst hellre än Läderlappsbilen, James Bonds DB5 osv. Man vill ha bilen Bil, den typiska bilen; den platonska urbilden, fångad i en leksak.




Relaterat
Plastfigurer [på engelska]
Hancock: Fingerprints of the Gods
Jordkrönikan

Bild: tennpjäser i min samling. Det är Prince August-figurer.