Recension: SoldF 1972

En kär syssla är att recensera lite udda böcker, som "Soldaten i fält". Årgångarna 1986 och Kaninbibeln finns behandlade på annan plats. Nu gäller det SoldF 1972.

Året var 1972 och kallt krig rasade, ja det riktigt ven om knutarna. I svenska armén var bassarna långhåriga, det hölls värnpliktsriksdag till höger och vänster - mest vänster - och chefen för armén måste lansera "nio punkter", förutom vilka han inte ansåg sig kunna chefa någon armé.

Men av detta märktes föga i fälthandboken, SoldF som kom med en ny utgåva detta år. Borta var Kaninbiblens skämtteckningar och fyra nyanser av brunt; här fanns istället genomgående akvareller av realistiskt slag. Se till exempel bilden av gasförgiftad soldat på sid 30, del 2.

Det var på det hela taget en OK handbok, den innehöll vad man kan vänta sig. Inget proggtjafs, ingen mesighet. Den enda fegheten bestod i att fiendens pansarfordon var stiliserade bortom det löjliga, ja de såg f-n i mig löjliga ut vissa pansarvagnar och jeepar. Detta blev för sin del bättre i SoldF 1986, det blev trovärdigare när man faktiskt fick rita T-72:or osv.

Men grafiskt håller SoldF 1972 bra klass. Och den har en moderniserad "novell" i kapitlet Anfall, med stilmässig höjdpunkt i denna passage:

Ett signalskott skjuts från stabsgruppen. Det är en försignal som betyder att det är någon minut kvar till stormningen. Samtidigt ropar plutonens signalist: "En minut kvar!" - vilket repeteras inom plutonen.

Gruppchefen pekar under framryckningen ut anfallsmålet. Du repeterar detta till kamraterna som är bakom dig. Larmet från stormelden är öronbedövande. Splitter far vinande genom luften. Terrängen där framme kokar och ryker.

Gruppen är nu nästan framme vid stormavståndet. Du tittar efter stormsignalen och tecken från gruppchefen.

Sedan stormar man och strider mot pansar med grg så det står härliga till. Det är lite stiliserat men det måste det vara, den egna sidan måste alltid vinna. En fälthandbok är lite psykologisk krigföring, den som vill ha alltför mycket realism är fel ute.

Handlingen är alltså stiliserad. Men också på ett vidare plan är detta stiliserat, det är symboliskt. Det är en skildring av ett anfall i ett krig som aldrig ägt rum - anfall mot Sverige av namnlös Stormakt i 70-talskontext - och därför är det hela sant på ett mytologiskt vis. Ty "nur was sich nie und nirgends hat begeben, das allein ist wahr" som Goethe sa.

Den här boken hade jag som grundbok när jag låg inne 84-85, den nya boken hade inte hunnit komma än. Därför är jag svag för denna SoldF 1972. Grafiken är konsekvent, den är faktiskt snygg. Och här finns tips och råd om mörkerseende (titta runt omkring föremålet), om eldning och om strid i stad, grundbultar i det svenssonska credot. Kalkvita kläder och sotsvarta ansikten.

Postering, patruller, krigsfånge, skydd, marsch och fältarbeten - vad kan gå fel?!?

SoldF 1972 är en hörnsten i varje sann militärfanatikers bokhylla.




Relaterat
SoldF 1986
Kaninbibeln
Eld och rörelse