Under denna rubrik, "nyhetssvepet", tänkte jag kommentera en del aktualiteter i nyhetsflödet. I Sverige, våren 2013.
Nyss var Aftonbladets chefredaktör Åsa Linderborg på Publicistklubben. Det var i mitten av april. Hon lovade där dyrt och heligt att aldrig debattera med radikalhögern. Vi får hoppas att hon håller sitt löfte. Inte så att man bör frukta hennes insatser i en eventuell debatt. Men har hon på detta sätt slagit till reträtt så är det för oss inom radikalhögern bara att tacka och ta emot. Ha det bra i din tystnad, Linderborg, må du som privatperson ha ett bra liv...!
- - -
I april var även den svenske författaren Henrik Arnstad i farten. Han har som alla vet nyss gett ut boken "Älskade fascism", om radikalhögerns historiska seger och triumf, om nationalismens framgångar igår och idag. Nu har Arnstad kallat Norge, med sin nationalistiska yra, fascistiskt. Han fick 27/4 svar på tal. Det var i norska tidningen Klassekampen.
Författaren Karl-Ove Knausgård kallade där Arnstad en historielös figur som ser allt i svart och vitt. Knausgård hävdar att norsk nationalism handlar om befrielse från ockupation. Klassekampen skriver [min övers]:
En viktig konsekvens av den norska modellen är att meningsmotståndare – de som är för invandring, och de som är mot – även fortsättningsvis kan tala med varandra, enligt Knausgård:Och tillfrågad i GP 27/4 om han vill debattera med Knausgård säger Arnstad nej. Han vågar väl inte. Användaren Tjyvas på Flashback kallade Arnstad träffande för en hund som skäller men inte bits.
- I Sverige är temperaturen mycket högre, det haglar beskyllningar om fascism och nazism, och avstånden mellan dem som har ordet och kulturen i sin makt, och dem som inte har det, växer för var dag som går.
- - -
Förre S-märkte kulturministern Bengt Göransson har nyligen (GP 29/4) kungjort en sak: det finns ingen svensk kultur! Detta, anser jag, är ett horribelt påstående. Finns det, herr Göransson, i jämförelse ingen tibetansk kultur? Har kineserna därför rätt att ockupera det som man gjort sedan 50-talet? Finns det ingen afghansk kultur? Ska USA asfaltera landet och införa amerikanism? Finns det ingen iransk, somalisk, italiensk, portugisisk, tysk kultur?
Göransson påminner om ordföranden för Sveriges hembygdsförbund, Jan Nordwall. Hösten 2011, i en debatt med en SD-politiker, förnekade han att det finns en specifik, särpräglad svensk kultur. Men en kurdisk kultur, det ansåg han att det fanns!
Detta är absurt. Det är ren science fiction att, som Nordwall och Göransson gör, ifrågasätta den traditionella svenska kulturens existens. Här är en påminnelse för Göransson och andra om svenskarnas historiskt belagda ursprung och vad som därefter hände.
- - -
Den sista nyheten jag kommenterar idag är denna: Tove Lifvendahl, f.d ordförande i Moderaternas Ungdomsförbund, f.d tankesmedjan Fores, ska bli ny chef för SvD:s ledarredaktion. "Politisk chefredaktör" heter titeln. Föregångaren P. J. Anders Linder går till Axess istället som dess chefredaktör.
Som alla vet har SvD problem. Man sparkar folk, slimmar och har sig. Är det ens någon som läser blaskan längre Lifvendahls nya post på SvD ger mig därför lust att dikta följande saga:
Det var en gång en liten, liten Lifvendahl. Som blev chef för en liten, liten ledarredaktion. Och denna redaktion hörde till en liten, liten tidning, som satt i ett litet, litet hörn i ett hus i Stockholms Klarakvarter.
Tidningen hette Svenska Dagbladet. En gång var det en stolt, traditionsrik tidning som värnade Sverige, tro och tradition. Men vid denna tid, när Lifvendahl blivit chef, stod den bara för kulturmarxism. Hur kunde detta ske? Säg det den som vet.
Lifvendahl blev i alla fall politisk redaktör på SvD. Och så gick det ett tag, och så minskade tidningen mer och mer, och fler och fler fick gå, och till slut var det inget kvar. Men Lifvendahl, och de få anställda som var kvar, de brydde sig inte ty de fick feta avgångsvederlag. Och snipp-snapp-snut, så var sagan slut.
Relaterat
Nya Tider
Mina memoarer
Svenska stories
Novell: Näringsminister Annie L. möter sin överman
1 kommentar:
Att det stundom sker kulturkrockar i Sverige är nog alla från höger till vänster överens om.
Men hur kan detta ske när vi i Sverige inte har någon kultur?
Är "krockarna" då att betrakta som singelolyckor och är vi svenskar i så fall helt oskyldiga till dessa?
/Lindblomman
Skicka en kommentar