torsdag 23 maj 2013

Jag kritiserar Åsa Linderborg, Jan Guillou och Peter Englund. Och jag gör det här



Detta land har, tills nu, styrts av vänstern. Nu är det förhoppningsvis slut med det.




Det är slut med vänsterväldet! Det är slut med kulturmarxismen, denna lära som är emot tro, trygghet och tradition, mot allt som gör livet värt att leva. Vänstermänniskor tror inte på något annat än makt. De är nihilister: allt är meningslöst, livet är meningslöst, halleluja. Men de omhuldar sin egen sak med religiös glöd och bekämpar högern som om undergången var nära.

Tre svenska vänsterhelgon, tre företrädare för denna negativa, livsfientliga agenda, är Åsa Linderborg, Jan Guillou och Peter Englund. Förutom att vara fientliga till det sedvanliga Sverige är de vurmare för Lenin (Linderborg), spelare under täcket med KGB (Guillou) och antikvarisk historiker med tillgjord stil (Englund).

Jag har i vår gått till rätta med dessa figurer. På bloggen skrev jag den 12 maj detta om Linderborg:
[R]asiststämpeln använder Linderborg ofta. I november 2012 ville hon till exempel polisanmäla sajter som Avpixlat och Fria Tider för förment rasism. Och i helgen 23-24 mars skulle hon ha deltagit på ”Antirasistiskt forum” i ABF-huset med organisationerna AFA och Expo (hon fick enligt uppgift förhinder). Även jag motsätter mig rasism. Samnationalism är min agenda. Men Linderborg använder rasistkortet som härskarteknik mot alla högeraktörer. Som till exempel Fria Tider ovan, som ju är en paleokonservativ sajt. -- Därför kan Åsa Linderborg inte tas på allvar då hon säger sig vurma för frihet. Hennes frihet är nämligen slaveri för regimkritiker och oppositionella, för folk som motsätter sig den massinvandringsregim hon är en del av.
Sådan är hon, Åsa Linderborg: en renodlad maktmänniska, en person för vilken världen är svart eller vit.

Linderborg skriver i AB. Det gör även en viss Jan Guillou. Jag skrev i april om hur Guillou hade värvats av KGB 1967. Samarbetet upphörde 1972. Men Guillou har förtigit denna story tills den avslöjades av Expressen 2009. Min slutsats blev:
Jag kan (...) inte längre läsa en Guillou-text utan att komma att tänka på hans KGB-samröre. Denne figur ska alltså få sitta och rasiststämpla varenda SD:are medan vi ska glömma och förlåta hans spel under täcket med Sovjet...? Vi ska alltså betrakta hans mottagande av pengar och flotta middagar med Gergel som "icke-händelser"...? Guillou stödde dock Sovjet. Han gick Sovjets ärenden medan svenska män gjorde värnplikt, offrade år av sina liv för att när det gällde kunna försvara landet med vapen i hand. Hederliga svenskar var beredda att offra livet för att försvara landet mot Sovjet. Guillou fullgjorde aldrig sin värnplikt. Istället gav han sig i lag med fienden, Sovjet.
Hårda ord! Men Guillou måste granskas. Han måste få betala priset för sitt spel under täcket med världens värsta förtryckarregim.

Följande figur har inte spion-samröre på sitt samvete. Men han är märklig på andra sätt. Han må ha övergivit sin ungdoms trotskism och lämnat den erkänt röda historiska institutionen i Uppsala bakom sig. Men han är kulturmarxist in i märgen. Han må skriva om det traditionella Sverige. Men för det kan han, som inför en Erik Dahlberg, bara känna "motvillig beundran". På min Motpolsblogg skrev jag i mars detta om Englund:
Englund har föga nytt att komma med. Hans monografier saknar statement, påstående, vinkel. Allt vi får är en standardintellektuell typ 1A som bjuder på indignation, illa dold ångest och en uppgiven känsla av att allt är meningslöst. Detta är som sagt vad som framkommer mellan raderna i Englunds verk: nihilism. Det latinska ordet ”nihil” betyder ”inget”. Nihilist är en sådan som inte tror på något. Inget existerar förutom det vi ser med våra ögon. Den enda trossatsen för en nihilist är att materien sönderfaller och kroppen dör. Inga eviga sanningsvärden finns, utom möjligen ondska, som utövas av högern. – Englund tycks mig ha ett sådant vänsternihilistiskt credo. Jag har under läsningen av hans texter inte funnit uttryck för någon högre världsåskådning. Ideellt innehåller hans böcker ingenting, de uttrycker ingenting annat än raljans, fönumst och beskäft.
Vänstern har gjort sitt. Jag kan för den skull inte lova att högern tar över. Dock kommer, om Gud så vill, jag att ta över. Som är höger. Men vad övriga högerideologer har att bidra med i det framtida Sverige -- det får de bevisa, inte jag.




Relaterat
Jan Guillous förlorade heder
Åsa Linderborg
AJ 37 Viggen. Symbol för det Sverige som Jan Guillou ville förråda åt Ryssland.

Inga kommentarer: