I vintras sände jag ett ex av "Antropolis" till Mats Linder, Novas recensent. Han fick nummer 47.
Att signera och numrera recensionsex brukar inte vanliga förlag göra. Men Etherion är nu inget vanligt förlag, så jag signerar och nuffrerar alla ex jag sänder ut, om det så är till bokhandeln, BTJ eller privatkunder. Sådana är vi här på förlaget.
Nåväl. Linder fick ett ex av romanen samt ett ex av "Eld och rörelse", och vad han skrev om den sistnämnda kan ni läsa här.
Vad säger han då (i Nova SF nr 20) om "Antropolis"?
Han säger: "Lättläst och personligt språk, massor med tankar och resonemang, sympatiskt innehåll."
Det är slutklämmen. På vägen dit har han återgett större delen av romanen, han tar oss med i handlingen med ande mot teknik, Teknoron kontra Elysia, dimensionsfärd och Antropolispoem, Geridon och matskildringar och kärlek. Detaljer som Linder anför: stilen sägs vara lite pratig, och där finns även gammeldags ord som knata, kolla, skådis, snack. Och han irriteras av alla instoppade engelska fraser, även om han erkänner att det finns fraser på andra språk också - men han kanske är glad att jag inte citerade på grekiska och sanskrit...
Han anser etiketten "filosofisk roman" vara korrekt. Hjältens namn (Jenro Klao) får honom att tänka på en figur ur Le Guins "Mörkrets vänstra hand", Genly Ai; så chict, lite gratis reommésnyltning där, men jag har aldrig läst denna bok kan jag erkänna. Men en annan person associerade till samma Le Guins "The Dispossessed" när jag beskrev upplägget i boken, så kanske är jag "en ny LeGuin" trots allt...?
Relaterat
Pdf:en till Antropolis
van Vogt
1 kommentar:
Att nämnas i samma andetag som Le Guin är onekligen en fjäder i hatten. För egen del är hon en av de mer intressanta sci-fiförfattarna som härstammar fel sida av 1900-talet.
Skicka en kommentar