Svensk fantastik idag

Härmed en exposé över aktuell svensk fantastik, dvs fantasy, skräck och science fiction. Utgivningsmässigt är det en vital genre, moderna svenska författare skriver nämligen ofta om annorlunda länder, parallella världar, underliga händelser och övernaturliga ting. UPPLAGEmässigt må det fortfarande vara deckare som gäller i detta land men det tror jag är en övergående trend. Deckarberättelsen är ju till sin art rätt vardaglig: den har i huvudrollen en polis som Vet Hur Det Är och låter omvärlden veta det. Fantastikberättelsen däremot är mer öppen: den undersöker främmande väsen, världar och idéer. Man kan säga att deckaren är ”epistemologisk”, fantastikberättelsen däremot ”ontologisk”. Hur som helst tror jag fantastiken är på frammarsch, den kan kartlägga vår omvärld i en föränderlig tid. Om inte annat kan skräck/horror, en delaspekt av dagens fantastik, ge utlopp för den ångest som grasserar i den moderna tillvaron. I denna artikel skärskådar jag mer eller mindre aktuell svensk fantastik. svd svd svd

1. Demonisk glöd

Vi kan ha olika ambitioner här i livet. En vill bli Doris Perssons pojkvän, en annan vill bli kolonialchef på ICA Bandhagen, en tredje vill bli ”Sveriges splatterkung”. Detta sista var förmodligen vad C. J. Håkansson hade som ambition som ung och nu, långt om länge, har han blivit det. När Eskapix ger ut hans böcker såsom ”Fjärilen från Tibet” annonseras Håkansson som just detta, ”Sveriges splatterkung”. Annars är CJ något av en arbetarhjälte. Han skriver krönikor i ArbetarenZenit. En proletärförfattare för vår tid?

”Fjärilen från Tibet” är effektsökande ”fulskräck”, CJ:s egen etikett. I samma genre skriver Stewe Sundin, även han utgiven av Eskapix med en roman jag nu inte hittar titeln på. Men om hans noveller vet jag mer, som jag bloggat om här. Det finns en viss autencitet här inom ramen för det fantastiska, det bisarra och blodiga. Det har liv och nerv, en demonisk glöd kanske.

Mer subtil skräck får vi från Pål Eggert med ”De döda fruktar födelsen” (2010). Denna story tenderar åt nihilism men vilken modern författare är inte nihilist; den svenske fantastikläsaren får ta vad han får. På bestsellersidan i skräckgenren har vi sedan författare som Johan Theorin, Andreas Roman och John Ajvide Lindqvist. Den sistnämndes debut från 2004 har ju blivit film och allt så den torde finnas att köpa på en lastpall på närmsta Coop Forum: ”Låt den rätte komma in”.

Skräck handlar det om, men varför denna fixering vid skräck hos dagens publik? kan man fråga sig. Men som jag antydde i början: skräck brukar gå bra i ångestfyllda tider. På 70-talet var det goda tider för Frankenstein & c:o och detsamma gäller idag om man ser till skräckens popularitet hos svenska författare och andra. Skräcklitteratur speglar världsångesten helt enkelt. Dock undrar man vem som tar upp en roman av Ajvide Lindqvist om vi på TV en vacker dag får höra nyheter om undantagstillstånd i USA, atombomb i Mellanöstern och militärdiktatur i Ryssland. Verkligheten kan komma att överträffa dikten; då gäller det att diktarna odlar sin särart och inte bara etiketterar sig som ”skräck”, ”rysliga berättelser” och liknande lättköpt. Genrer är bra för allmänorientering och klassificering, men de får inte bli ALLT man som författare associeras med.

Men vi fortsätter på skräcktemat! Noveller med viss inspiration från USA:s framlidne storhet inom weird fantasy, H. P. Lovecraft, finner vi i Anders Fagers ”Svenska kulter” (2010). Just novellformatet är intressant; detta har dömts ut som dött av mainstreamlitteraturen (deckare, historisk fiction, sedesskildring) men inom skräck och övrig fantastik lever det och har hälsan. Och generellt sker visst en ljusning för novellen idag, det medges så att säga även centralt. Bland annat nämndes det av SvD:s kulturchef Ludvig Herzberg för ett tag sedan. "Novellens renässans" talar man om. Med nya tekniska läsformer (ipad, mobil osv) kan det bli som förr, under 1800- och 1900-talet då alla tidningar, både dags- och veckotidningar tryckte noveller tämligen ofta.




2. Breda författare

Alf Yngve torde kunna kallas ledande svensk författare i den traditionella, teknopräglade skolan: tänk rymdskepp, utomjordingar, robotar och framtid. Trilogin ”Terra Hexa” gavs 2004-07 ut på Wela förlag. Yngve kan sina saker, han är driven. Dock är åsikterna av det liberalt traditionella slaget (krig är dumt, soldater är dumma, religion är dåligt, leve vetenskapen). Men för den som vill ha 70-tals-sf med svensk vinkel uppmanas gå till Yngves sajt med länkar till gratis e-böcker, noveller med mera.

Som sagt, novellen lever i fantastikformatet. Ända sedan Edgar Allan Poe har kortprosan varit perfekt för berättelser om annorlunda miljöer, annorlunda länder, annorlunda idéer; sedan triumferade den fantastiska novellistiken i blad som Hugin, Der Luftpirat, Amazing Stories, Astounding och Weird Tales. Svenska sf-tidskrifter ligger idag nere, med ett undantag: Eskapix. Mer om den nedan. Här ska det handla om de ANTOLOGIER som ges ut. Se bara på FEL förlags antologi 2009 ”Science Fiction” med bidrag av bland andra K. G. Johansson, Alf Yngve, Love Kjölle och Annika Jägerbrand. Kjölles bidrag är för sin del en elegant alternativhistoria i europeisk sekelskiftesmiljö, mycket stilsäker steampunk. Klockrent säger jag.

I antologifacket har vi även föreningen Catahya som gett ut flera volymer. Den senaste hette "Vansinnesverk" och kom i maj i år. Temat är ”galenskap/förändring”. Det är en gedigen samling. Processen fram till tryck bestod av många steg: när man väl fått sitt bidrag antaget så sändes det till litteraturrådet för en extra läsning, sedan fick man förslag på ändringar, sedan inarbetades dessa och sedan var det klart för tryck. Förutom mig bidrar bland andra Sarah Saville, Jonas Wessel och Andrea Grave-Müller.

För den som vill LYSSNA på fantastik har vi också Elektrubadur. Detta är podcast, debutsänt i somras: noveller upplästa och sparade som ljudfiler, fritt att lyssna på och sedan diskutera på det vidhängande forumet. Tre avsnitt har sänts. Det har varit berättelser av storheter som Erik Granström, Alf Yngve, Christina Brönnestam och Elin Holmerin samt den gåtfulle "LS", varom mer senare.

Det om noveller. Men fantastiken passar även för romaner och tegelstenar. Fantasy i tegelstensform bjuder Erik Granström på i ”Svavelvinter” (2004). Detaljerat, välskrivet och brett upplagt om fantasivärlden Trakorien. Dock tvivlar jag på att en värld kan bestå med TOLERANS som överideologi. Språket och drivet i böckerna är av god klass, frågan är bara om det räcker. En roman måste trots allt handla om något, förmedla något utöver intrig, rollfigurer och miljöer. But I’ll give him the benefit of my doubt, kanske är Granström den guru vi väntat på. Och för er som gillade ”Svavelvinter”, hav tröst för nu har uppföljaren kommit: "Slaktare små" (2011). Antagligen blir det hela en trilogi till slut. Granströms hemsida finner du här.




3. Välstädat

Välstädade åsikter finner vi i Karolina Bjällerstedt-Mickos’ ”Till Esperani”-trilogi: krig är dåligt och kultur är fint. Vi har även en huvudperson det är lite lagom synd om. Så jag har mina reservationer. Men samtidigt har KBM elegans i handlaget, tonen i boken känns ”Astrid Lindgren” som bäst. Det är en vuxen fantasy, en påhittad värld men utan magi och trolldom; en realistisk roman men ändå med spelrum för breda penseldrag, en lovande utflykt i annorlunda land. Romaner måste inte alltid handla om Stockholm 1968 eller Ystad 1996, det visar oss KBM och andra fantastiker...!

En lovordad fantasy är för sin del Andreas Björkelids ”Ondvinter” (2009). Detta är formellt gott hantverk men varför detta fixerande vid vinter och förtvining? Svart eld, Svavelvinter, Ondvinter, Midvintermörker... Det sista råkar vara namnet på en näraframtids-thriller, privatutgiven 2010 och 2011 antagen av Massolit förlag. Det lär till och med komma en ny utgåva 24 oktober i år, lätt reviderad och översedd men i övrigt som förr. Boken är skriven av Lars Wilderäng som annars bloggar på Cornucopia. Den bloggen är välunderrättad om ekonomi och säkerhetspolitik och hans bok är detsamma, en tät sak om rysk ockupation av ett avrustat, blottställt Sverige. Ett trovärdigt scenario alltså för vi saknar idag en armé och en doktrin för att försvara vårt territorium. Se upp Jan Guillou; här har du en lika påläst och stilblind prosaist som du, väl ägnad att ta upp din fallna mantel.

Nå, vad finns det mer att ta på i fantastiksverige? En udda bok är ”Robotfolket” av Mats Sederholm och Linda Bjuvgård (2009), en bok om konspirationer med 1984-vibbar. En lovvärd exposé. Idéer som dessa behöver exponering: jag gillar ju så varför inte detta. Snyggt omslag har den i alla fall och hemsida här.




4. Entusiasm

Jag slutar där vi börjar: med skräck och weird fantasy. Ett flaggskepp för svensk horror är nämligen tidskriften Eskapix som getts ut sedan, ja, flera år. Håkansson, Sundin, Eggert, FG Granlund med flera har publicerats här. Layouten är frän och sexig, det är lite ETC möter Colorod möter Weird Tales över denna produkt. Redaktören Håkan Holmström är en personlighet, precis sådana man behöver i en kall, grå värld som Sverige 2011. Folk som inte skriver som byråkrater, folk som är lite GALNA för att nu använda en kliché. Musiska människor, folk som lever och dör för inspiration, färger, former, musik.

Det är proffsigt men kul, det är liksom lite på gränsen. Det är ENTUSIASM inom stilsäkra ramar. Blogg här. Så Eskapix lever än. Till nyligen hade vi även sf-magasinet Nova SF med publicering av främst amerikansk novell-sf, vi hade Mitrania med svenska noveller och vi hade Jules Verne-magasinet. Den sistnämndas redaktör Sam J. Lundwall tycks nu ha fått nog; JVM finns ej mer. Även Nova och Mitrania tycks ha pausat. Mycket kan sägas om JVM, Mitrania och Nova men det får räcka med detta omnämnande och ett hopp om en återkomst till publiceringens trycksvärtsdoftande land.

För övrigt behöver ju litteratur inte vara tryckt längre, den kan även läsas i e-boksform eller som PDF:er. Detta har inte helt slagit igenom än, pappersboken behåller sin ställning. Det finns ju t ex fortfarande bokhandlar. Jämför med skivaffärer; dessa är helt utkonkurrerade anno 2011 till förmån för virtuella format. För böcker betyder nätet framför allt ökad postorderdistribution (vilket i och för sig kan konkurrera ut bokhandlarna på sikt). Nåväl; vad gäller e-böcker tänkte jag här länka till en svensk författare som lagt upp en sf-roman gratis. Det rör sig om den ovannämnde "LS". Ni som har läsplatta, iPad eller motsvarande pryl (det kan räcka med mobiltelefon eller Blackberry) kan ju prova och ladda ner, det är gratis. Blogginlägg med länk.




5. Fantastiken finns

Slutsatsen då? Jag upprepar vad jag antytt ovan: svensk normalroman av idag måste varken handla om en medelålders deckare som jagar en psykopat eller om en ung man med konstnärsdrömmar. Den kan lika gärna vara en episk saga, en skräckberättelse med metafysiskt djup eller en skildring av en framtida verklighet.

Oavsett upplagor och siffror så har vi idag många svenska författare som rör sig naturligt i miljöer inspirerade av Tolkien, Stephen King, Asimov och Heinlein, Lovecraft och Gibson. Det är annorlunda länder som kartläggs med frenesi och bravur och äventyret har bara börjat. Tidsandan gynnar fantastik. Fokus på dagens berättelser må ligga åt underhållning och yta men de fantaster som förmår ge sin prosa metafysiskt djup kommer nog att bestå bortom 2011.




Relaterat
Mårtensson i Nova SF
Science fiction från höger
"Actionism" -- presentation på svenska
Ett rike utan like (2017)

Bild LS