lördag 2 juni 2012

Perspektiv på Sverige


Om Sverige kan mycket sägas idag; många nyheter har haft etnisk slagsida. Som det misstänkta mordet på flickan i Skärholmen, där MSM mörkar brottsoffret och allt. Men denna sajt nämner brottsoffrets namn, som är offentlig uppgift för den som vill veta; hon var född på Sri Lanka. En annan händelse, timad i går fredag, var det anonyma ungdomsgäng som attackerade ett studentflak i Göteborg; dock skriver Fria Tider att det var frågan om berikning. Och en viss berikning i Södertälje som bestraffades igår belyses åter av Fria Tider. FT ger info, MSM svävar på målet och mörkar. Sist har vi en nyhet om FRA:s spanande på Nazityskland, som var ett land med raslagar. dn dn svd svd




Detta skriver bladet om idag. Så hur vill jag ha det, vill jag ha raslagar som i Nazityskland? Nej. Det vill jag inte. Jag vill dock att den etniska frågan ska lyftas. Och det gjorde Fredrik Reinfeldt åt oss häromveckan. Han sa att etniska svenskar finns. Då gick Helle Klein i taket. Hon sa att detta är ett oerhört farligt språkbruk. Där avslöjade hon sig. Ingen annan ansåg ju att språkbruket var direkt farligt. Det enda vi hörde annars var att svenskar inte existerar, inte att deras existens skulle vara farlig. Maria Wetterstrand sa t.ex att begreppet var "knäppt". Jaha. Men farligt, det var Helle Klein ensam om att hävda. Hon fick ingen med sig. Så där vände samhällsklimatet. Vi sveskar existerar och har rätten till detta land. Vi har rätt att säga nej till massinvandring. Vi har den formella rätten till det (vi är en suverän stat) och vi har den ideella rätten. Vi ska slippa att rasiststämplas om vi så bara minskar invandringen med 0,00000001 procent.

Sverige existerar. Vi bestämmer var skåpet ska stå i detta land, detta land med en rätt imponerande och alltid intressant historia. Jag har skildrat Sverige i 30 avsnitt i vår - det traditionella Sverige, från Hedenhös till idag. Alla avsnitt finns länkade här. Ett av avsnitten är detta som handlar om gamla seder, seder före kristendomens införande. Redan då var vi ett upplyst, progressivt folk. Eliten vill idag ofta få det till att vi var ett reaktionärt land av muslimsk typ. Men det var vi inte. Kvinnor hade mer frihet än vad eliten idag erkänner:
Formella äktenskap fanns i det gamla Norden: en friboren man kunde ha en äkta hustru, en laggift hustru eller adalkona, ”köpt” av kvinnans fader, bröder eller närmaste fränder, med en gåva och med samtycke även från kvinnan. De barn de så fick kallades lagfödda. Fanns inte mat för ännu en mun sattes det ut i skogen, fanns mat skulle fadern erkänna det och i fränders samvaro vattenösa och döpa det. Parallellt med detta kunde det finnas friare förbindelser med älskarinnor och frillor, rövade i härnad eller liknande. Avkommor i sådana fall var frillobarn som hade en annorlunda, men ej illegitim ställning jämfört med lagfödda barn.

Men detta förtigs idag. Även vårt 1800-tals framskridna bondesamhälle förtigs. Det kallas reaktionärt och talibanskt. Men så var det inte, som jag skrev här. Jag citerar i inlägget ett inlägg på Skalmanforum som klart säger hur det var. Att flickor giftes bort stämmer inte, att de gifte sig i tonåren stämmer inte heller osv, här visat i form av PK-påstående och därefter fakta i form av skribentens erfarenhet som släktforskare:
Populärt påstående:
”Svenska kvinnor giftes bort genom arrangerade äktenskap”

Erfarenhet:
Ingen kvinna i min släkt som jag studerade verkar ha gifts bort. Detta bekräftas av den litteratur som jag tagit del av, vilken hävdar att arrangerade äktenskap framförallt förekom i frälsekretsar

Populärt påstående:
”Svenska kvinnor gifte sig (”giftes bort”) i de tidiga tonåren”

Erfarenhet:
Alla kvinnor i min släkt som jag kunnat studera gifte sig mellan 23-35 års ålder, med undantag för en som gifte sig vid 20. En av männen däremot var 19.

Populärt påstående:
”Svenska kvinnor gifte sig/giftes bort med släktingar, den svenska allmogen blev alltså gravt inavlad”

Erfarenhet:
Enligt min litteratur var det brukligt att äktenskap hindrades om bruden och brudgummen var för nära släkt. Detta bekräftas av mina iaktagelser – alla äktenskap ingicks mellan människor från olika gårdar, i de flesta fall från olika byar eller andra platser. Dessutom gifte sig åtminstone tre män med samiska kvinnor, och i andra fall förekom äktenskap mellan svenskar och valloner. Att den svenska allmogen var inavlad och isolerad är alltså helt felaktigt.

Vi svenskar är alltså ett frimodigt, ärevördigt folk i norra Europa. Vi har en historia som suverän stat sedan urminnes tider. Ingen säger åt oss vad vi ska göra - ingen! Återuppta denna tradition säger jag, säg nej till massinvandring och mörkande av "berikning" i MSM. Kunde Holland så kan vi. Minskning av invandring och högre krav på invandrare, det kan vi med holländsk förebild besluta i vår fria riksdag. Vi är suveräna, vi bestämmer var skåpet ska stå i detta land.




Relaterat
Min svenska historia
Ett rike utan like
Nibelungens ring
När samhällsklimatet vände i Holland
Övik

1 kommentar:

Cello Jr sa...

Etniska svenskar är människor som har släktband långt tillbaka i det här landet samt motsvarar en rimlig sinnebild av vad som är en svensk.

Rudyard Kipling betraktas inte som indier, bara för att han var född i Indien. Han betraktas som engelsman för att hans föräldrar var det.

Finessen med språket är att underlätta kommunikation och undvika missförstånd människor emellan, vilket bevisas av att vi använder termen etnisk svensk för att särskilja en sådan från en svensk medborgare som råkar vara född här men inte motsvarar sinnebilden av en svensk eller vars släktband finns i ett annat land än vårt.

Det är som om pk-ister ansåg att utlänning eller icke-svensk var något mindervärdigt, varför alla måste kallas svenskar. :-)