Det är dags att posta ännu en dikt. Nyss var det "Min privata Operation Barbaross". På samma tema (andligt krig) postar jag idag "Svenssons kompani". Det är en patosfylld triumfmarsch genom ångermanländska bygder.
Vi ser här ovan en bild av Norrlands flagga. Det är en inofficiell fanduk för Sveriges norra del. Norrlands flagga lär ha sitt vita på grund av förbindelserna till Finland. Det skriver jag gärna under på: vår landsända har alltid känt sig nära till vårt östra grannland, i såväl krig som fred. Korset på flaggan har vidare en distinkt färgläggning, det är svenska färger. In alles en tjusig flagga med innebörd.
Så jag hissar gärna denna flagga liksom den svenska. Jag hälsar även I 21:s fana som jag vaktade med liv och blod en gång i tiden. Och från de norra viddernas skrin, från moarnas sus och nejdernas elegi, från sjöarnas och bergens melodi flödar allt samman till följande rader som är på gränsen till parodi; det är en okrigisk parad över nejden som skildras, dock med ett allvar i botten. Jag ger er Svenssons kompani:
Vi tågar genom bygden med något vilt i blicken,
en levandets vilda fröjd som poeten sa –
vi i förbandet, kompaniet, Svenssons kompani –
oregerliga sällar i träskor och jeansjackor,
knätofs och goretex, vadmal och varpsatin –
en irreguljär skara med hagelgevär och bronsyxor,
symboliska vapen för att visa vår styrka,
vår andliga styrka, vår vilda fröjd i att tåga runt
och sjunga ”våran svenska fana gul och blå /
den ska ingen jävel trampa på” – Sveriges flagga
jämte Norrlands, den i vitt med blåbrämat guldkors,
och så tar vi I 21:s Västernorrlandsfana för att få
tretalet komplett, då hyllar vi ”ditt land, din
hembygd, ditt regemente” som var I 21:s måtto.
Vi tågar genom bygden i Svenssons kompani, en
brokig skara som hyllar hyllandet, som sjunger för
sångens skull, som lovsjunger livet och glädjen med
pompa och ståt. Vi paraderar, går i procession,
tågar som kyrkofurstar och prästkungar, distriktets
vilda grevar och baroner, andens adelsmän som
prisar oss själva, prisar hembygden, ärar skogen och
bergen, vattnen och kyrkorna, gårdarna och djuren,
barnen och bygden, gumman och gubben och alla
vi som är detta land, distriktet, Västernorrland,
Höga kusten, landet här och nu, landet som är.
Vi har kraft och styrka, vi har sånger – vi ä bre'
mellom axlan' - och stärsk... Så följ trumman,
gå med i vårt gäng, greppa sabeln och blotta
ditt huvud för fanan – för våra färger, våra flygande
dukar, blänket i guldet och elden i anden.
Klädseln är fri men vårdad, klä dig i det bästa
du har – och sjung med din bästa röst – och
traska värdigt och med kraft, stå för det du säger,
stå för den du är – som soldat i ledet, vilande i
ditt eget väsen men givande energin för saken,
för kompaniet, för Svenssons kompani – där
jag är major, tamburmajor och kyrassiär,
praktkyrassiär till fots med plymer i hatten
och glimten i ögat. Avdelning framåt – till
storms mot hat och apati, mot nihilism och
tomgångsmuller, mot anti-krafter och
negativ nej-nej. Och för glädjen i solen
och dansen på logen, öset på krogen och
trycket i baren, och solsken i kvällen på tallar
i höjden, i fjärran jag skådar dem varje dag.
Relaterat
Min privata Operation Barbarossa
Om Hadrianus' Tivolivilla
Åselehaiku
Målning: Robert Svensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar