Reflektioner på nationaldagen 2012

Det är nationaldagen idag. Det är den 6 juni 2012 och vi svenskar firar nationaldag. svd svd dn dn Fria Tider Fria Tider




Vi svenskar firar idag. Vi finns ju plötsligt. Fredrik Reinfeldt sa i maj i år att etniska svenskar finns. Det sa han inte tidigare. I en riksdagsdebatt från 2010 med Jimmie Åkesson var det annat ljud i skällan. Då skulle vår folkgrupp problematiseras ihjäl. Svenskar gick inte att definiera då sa Fredde. Men nu finns vi åter. Vi sju miljoner etniska svenskar har officiellt sett dagens ljus ånyo.

Men kampen för vår formella existens är inte över för det. Helle Klein sa ju i TV att "etniska svenskar" är "ett oerhört farligt språkbruk". Det ändrar inget. För nu är det slut med MSM:s förnumstiga bortförklaringar om vår existens. Nu är det slut med proklamationer att (vita) folk inte finns, att (vit) etnicitet är problematisk.

Det är den 6 juni. Vi svenskar, en germansk stam, firar den suveränitet vi levat under i större delen av vår historia. Denna suveränitet var i fara i slutet av medeltiden. Då kom Gustav Vasa och återställde den. Det är sant. Han räddade oss. Han återupprättade den svenska stat med medeltida rötter som den dåvarande danska imperialismen höll på att utplåna. Det "av Svea och Göta riken sammankomna Sverige" blev åter en suverän stat efter Gustavs befrielsekrig. Han valdes så till kung i Strängnäs 1523, den 6 juni. Det är det vi firar idag.

Gustav är värd att hedra. Han var en hård man men utan honom hade det inte ens funnits någon svensk stat att ogilla - ingen svensk historia att förhålla sig till, ingen självständig tillvaro för det svenska folket genom de stormar som väntade, genom den aggressiva miljö av stormakter vi då levde i. Gustav grundade den starka stat varmed vi kunde värna vårt land mot dansken, ryssen och polacken. Dessa tre anföll oss ju 1697 men de fick svar på tal. Det var för att det fanns en suverän svensk stat som kanaliserade rikets resurser. En stat grundad eller återupprättad av Gustav Vasa. Då betyder det mindre att Gustav var en tyrann som ödelade kloster och plundrade kyrkor på silver. Han gick kanske för långt ett tag, han fick uppror på halsen på grund av övernitiskt rofferi, men hans gärning i stort var god. Utan honom hade det inte funnits någon historia om Sverige som suverän stat.

- - -

Gustav räddade oss, räddade vår självständighet som folk i en aggressiv omvärld. Men även idag finns det hot. Svenska folkets existens är hotat av aggressiv mångkultur. Sentimentet är att vita är onda, svenskar finns inte, svensk kultur är världelös. Vi ska blandas upp. Istället för en trygg existens som fritt folk ska vi vandra ut i multikulturens tusenårsrike där ingen talar om tradition och tro, där inga vita finns, där vi lever i en utblandad monokultur upprätthållen av en brun mestisbefolkning. Detta låter kanske fint för vissa batikhäxor och lobotomister, men agendan bakom detta är ondskefull. Det pågår ett krig, ett lågintensivt krig mot vår etnicitet. Det är ett slags folkmord -- ett diskret men påtagligt folkmord. När jag var barn fanns det i detta land förutom etniska svenskar några hundratusen sverigefinnar, det fanns något färre samer och tornedalingar. Och det fanns ytterligare några mindre enklaver etniska minoriteter. Idag däremot, idag har (förutom sverigefinnar) 1,5 miljoner av vårt lands befolkning utrikes påbrå. Var kom de ifrån...? Det är aggressiv mångkultur det. Svensken ska utplånas, förberedelse till folkmord är ordet. Och det är straffbart. Se vad FN säger: även förberedelse till folkmord ska lagföras. Artikel 3 i 1948 års konvention om folkmord säger ju att alla dessa handlingar är straffbara: folkmord, förberedelse till folkmord, uppmaning till folkmord, försök att begå folkmord, samtycke till folkmord. Och samtycke till folkmord, det är vad de gör sig skyldiga till som inte protesterar mot massinvandringen.

Så de som tror att det går att vara neutral i det kulturkrig som pågår bör tänka om. Man kan inte vara neutral! Man kan inte kalla sig färgblind. Det är bara ett kordord för antivit. Andra etniciteter definierar sig ju som det de är, de är självmedvetna politiska aktörer på basen av sitt blod. Vita däremot är loja, säger att ras inte är viktigt. Men detta leder till otrygghet och vilsenhet; överger ni er etniska identitet går ni frivilligt ut i kylan.

Etnicitet är satt på dagordningen. Hur då? Ja, genom att importera en 1,5 miljoners ersatzbefolkning så skapar man kontrast. Det får vi ju annars veta dagligen: vita hånas eller tigs ihjäl som självständig kraft, som etnisk grupp, men så fort en invandrare gjort något, då är etniciteten där som något fint. Loreen! Vad bra hon var, och så var hon berb också! Då var det extraordinärt, detta är början på något nytt!!! -- Bara så vi är överens: jag anser att Loreen var duktig, hon vann mello och ska ha cred för det. Och hur den svenska artist som deltar där ser ut är inte viktigt. Det är som casting på teatern. Jag bryr mig inte om ifall Maria Magdalena i "Jesus Christ Superstar" spelas av en asiat. (Jag tänker här på Joanna Ampil i uppsättningen 1997, den som dirigerades av Andrew Lloyd Webber himself.) Men den som däremot överbetonar hur viktigt det var att Loreen hade invandrarbakgrund, den personen bekräftar ju att etnicitet är viktigt. Så ni får som ni vill: etnicitet är viktigt. Men vita ska också existera i detta pussel. Och Sverige är vårt genom svensk strävan.

- - -

Det var Vilhelm Moberg som sa det: "Sverige är vårt genom svensk strävan". Det ska vi komma ihåg. Det är vi etniska svenskar som byggt upp och skapat detta land, det går inte att konceptuellt komma ifrån längre, det går inte att ljuga bort eller mörka. Freddes utsaga om "etniska svenskar" var en vattendelare. Nu finns vi igen i den officiella begreppsvärlden. Svenskar är satta på dagordningen. Frågan har, som det säger, lyfts. Och vilket lyft: nu känner man i andanom hur svenskar sträcker på sig, hur de liksom lyfter huvudet fritt och inser kraften i att definiera sig som etnisk grupp. Ingen makt kan hindra dem från det; har däremot någon problem med detta så är det hets mot folkgrupp...!

Svenskar finns igen. Det är en ändring i samhällsklimatet som kommer att bestå. Kampen för svenska traditioner, den svenska stilen och den svenska attityden, parallellt med vår existens som folk, den kampen fortsätter. Men jag gissar att det blir svårare att motarbeta oss nu, svårare att bortdefiniera oss, svårare att i tvivelsjukans namn säga att Tacitus' sviones inte är svear, det där som är Dick Harrisons käpphäst.

Vi finns återigen. Något inbördeskrig är inte nödvändigt för att understryka det. Nej, men vad som kommer att ske framöver är att fokus flyttas från mångkulturkramande, antivitt sentiment och slentrianmässigt nedvärderande av allt svenskt, vare sig detta svenska är kulturellt eller etniskt. Fokus kommer att flyttas från antisvenskhet till ett sunt omhuldande av svensk historia och svenska traditioner. De exakta politiska formerna för detta må vi bestämma i allmänna val och öppen debatt -- just det, en öppen debatt och inte som hittills en sluten, stängd och låst debatt.

Det har ju varit fallet tills nu: läget har varit låst. Det har varit rasiststämpel så fort någon velat ifrågasätta massinvandringen. Om någon föreslagit en 0,000000001 procents minskning av invandringen har det varit rasiststämpel och utslängning från debatten. Det har i praktiken betytt munkavle, inre exil och ostrakisering. Men nu ska saker och ting börja debatteras på riktigt -- i MSM och i partierna, inte bara på nätet. Låt tankeskolorna tävla och blommorna blomma, som man sa under Kinas kulturrevolution. För en revolution, det är det -- en fredlig revolution, en revolution på grunden av tradition och tro, en revolution med det svenska folket som del i ekvationen. Vi är en del av den internationella koncerten och vår operationsbas är Sveriges land. Och detta Sveriges suveränitet, dess kultur och traditioner är vad vi firar idag. "Sverige är vårt genom svensk strävan", låt aldrig dessa Vilhelm Mobergs ord glömmas. Det är i vart fall vad jag privat har i sinnet när jag firar min nationaldag idag.




Relaterat
Gustav Vasa
Jordkrönikan
Memoarer

Otto Hesselbom, "Vårt land". - Detta tal publiceras parallellt på mina två bloggar, Svenssongalaxen och Rent Principiellt. Så gjorde jag förr året också, se här.