Det är dags för ännu ett nyhetssvep. I samtiden, i de brännande frågorna, såväl inrikes som utrikes, är jag med och ger kommentarer, analyser, vinklar och vrår.
Jag börjar med dådet i Tantolunden. Jag skrev om det här. Nu har Nordfront kollat in storyn och avfärdat den. Man anser det bevisat att flickan ifråga bara sårades lätt. Hon ska själv ha hittat på och spritt ut att hon dödats. Jaha...
Mycket är ännu dunkelt i denna affär. Men OK, nu verkar det lite klarare. Man kan säga: förr var jag 51% övertygat att hon dött. Nu är jag 51% övertygat att hon överlevde.
Och det nya läget hindrar inte att denna episod visar på ett sjukt samhälle. Förortsgäng och AFA som anfaller 14-åringar för att de är annorlunda klädda...? Det är terrorism, stödd av regimen som inte tar i med krafttag mot detta. Terror, stödd av en regim som även stödjer terror i Syrien. Fredde gav ju 110 miljoner till FSA förra året.
[Edit 13/5 2014: nu har domar fallit efter misshandeln i Tantolunden. Fria Tider har storyn. Den 15-åriga flickan blev som sagt inte dödad men hon och några till utsattes för rå misshandel vid detta tillfälle. Allt förtiget av MSM när det begav sig.]
- - -
Syrien ja. Jag har inget nytt att komma med här. Jag säger vad jag sagt i över ett år: det blir inget storskaligt MENA-krig av detta. Trots nya hot om amerikansk beväpning av rebeller (som på sin höjd blir stöd i form av handeldvapen) och flygförbudszon (som på sin höjd blir en remsa i söder). Och på Gotiska Klubben såg jag nyss en kommentar som sammanfattar läget briljant. Postaren robban sa:
fick intrycket runt årsskiftet att de så kallade rebellerna tog slut liksom. de dog ju som flugor därnere och i dagsläget är det bara mindre grupper kvar upphaussade av media som fullt manskap. känns lite grann som om det hela tiden är andra som vill ha igång konflikten. usa är ju lite som en brandman som springer runt och tuttar eld på saker och ting för att han nåt att släcka så han kan leka hjälte.Detta var koncist och bra tycker jag. Exakt vad som blir av Syrien på sikt vet jag inte själv. Men det hela är, som krigsförlopp, dämpat på något sätt. Något håller emot, något som hindrar att det blir den huggsexa som Libyen 2011 var.
menar har ju inte sett nåt i media som definieras som fullt krig eller ens inbördeskrig
- - -
Slutligen en recension. Jag skriver nämligen ibland i Nya Tider. Den kommer ut på papper en gång i veckan. Men nu har man en hemsida också. Och där har min recension av Guillaume Fayes "Why We Fight" (2010) nu lagts upp. Faye skildrar kampen mot dagens sinnessjuka PK-regim och han gör det med bravur och stil. Han är stridlysten men han plockar hem poänger i striden. Jag skriver bland annat:
Guillaume Faye är en stridbar man. Själva titeln på Why We Fight andas strid och konflikt. Och visst är det en konflikt i dag. En etnisk, kulturell och politisk kamp om huruvida västvärlden ska förlita sig på sedvana och tradition eller om nihilism och nivellering ska råda.Hela recensionen finner du här.
Faye skildrar detta. Och han ser framför sig en global strid med etniska, ekonomiska och geopolitiska förtecken. Jag anser att han brer på lite för tjockt, han målar med lite för drastiska penseldrag. Ju radikalare man är, desto mer kan man renodla sina åsikter. Faye drar nytta av det för att göra Why We Fight till en radikal bok, intressant att läsa för att få uppslag om dagens politik och samhälle. Men en mer subtil, mindre krigisk och mer filosofisk attityd hade varit bättre. Men med det sagt så har man aldrig tråkigt i Fayes sällskap. Ordlistans texter är, som sig bör, ganska korta. Man hittar lätt nya termer att intressera sig för om man fastnar på något ställe. Why We Fight har något för alla radikalkonservativa och ”real righters”.
Relaterat
Antropolis: recensioner
Till Smaragdeburg (2010)
4 kommentarer:
Du verkar ha glömt att berätta åt turkarna att mellanöstern konflikten inte kommer att sprida sig för att du noterade en medvetandehöjning den 21 Dec 2012
Visst höjdes världen. Vid midvinter. På något sätt. Jag skrev om det i januari.
Att jag så ofta säger att världen är mindre krigisk idag beror dels på konkreta fakta, dels på vad jag läser på andliga sajter som Matthews Messages med mera.
Det blir inget storkrig. Det blir inget kärnvapenkrig. Och Syrienkrigets detaljer åsido så håller någon en skyddande hand över det hela. Elitklubben har lekt färdigt. I två års tid har man försökt få Syrien att flamma upp till en jättebrand. Men någon är där och släcker.
Jag är en av de få i Sverige som säger detta. Så fort jag säger att fred kommer att vara paradigmet får jag påskrivet att jag har fel, att istället är det så att nubörjardet, nublirdetstorkrig, nutareländetfartväntabara...
Mer än 6 månader efter den 21 Dec har i alla fall jag inte noterat någon konkret höjning av medvetandet. Vad skulle den bestå i isåfall? Intensiteten i Syrien konflikten har ju inte minskat, snarare tvärtom. Vi ser nu en potentiell konflikt i vardande i grannlandet Turkiet. I Sverige har vi haft raskravaller.
Vet inte heller om 'elitklubben' (vilka är de egentligen?) försöker elda på konflikten i Syrien. I Europa har man inte råd/kapacitet för ett längre krigsengagemang och i USA råder väl snarast 'war fatigue' efter deras misslyckanden i Irak och Afghanistan.
Världen är nu i 4d - fjärde densiteten. Men vissa människor är ännu kvar i 3d:s dualism och materialism. Därför ser vi inga direkta förändringar. Men det är upplagt för dem.
Jag försöker förklara detta för mina vänner IRL. Men de är skeptiska. Säger jag att det är fredligt i världen pekar de på varje liten konflikt de kan komma på. Men sedan 90-talet krigas det mindre i världen generellt.
Skicka en kommentar