Detta har hänt: Sverige hotas av en Politiskt Korrekt galning, Egon Dribbling. Han har stiftelsen Svenskfientligt Centrum. Och den stöds helt öppet av staten. Alltså måste en privat firma plocka ner det hela. Det blir i form av Svenska Relä AB, en säkerhetsfirma. Nu har man i sammanhanget lanserat en operation, Operation Caesar Grön. I en helikopter flyger man norrut. Det är Svenska Reläs chef Topsy Lindblom och hans agenter Melina Starr och Doris Burg.
Melina Starr befriar Sverige, del 1
Melina Starr befriar Sverige, del 2
Melina Starr befriar Sverige, del 3
Melina Starr Befriar Sverige, del 4
Del 6: Attacken mot DriCo
Del 7: Berlin
Del 8: Promenad i Köpenick
Del 9: Militariamässan
Del 10: Hemresan
Del 11: Misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse
Del 12: Befrielsen börjar
Del 13: Upprensning
Del 14: Raggidus Munkon
Del 15: Tallarna i skogsbrynet
Del 16: Topsy
Del 17: Fri
Man flög genom natten, kurs nordväst. Färden varade en timme. Omsider gick man in för landning på ett hemligt bergsfort i Värmland. Topsy berättade över internradion att det var Ama, ett gränsfort byggt som försvar mot tysk invasion 1941. Tyskarna var ju i Norge då.
Helikoptern landande på den platta, kala toppen. Melina, Doris och Topsy gick ut. Helikoptern flög iväg.
Melina stod på bergstoppen. Hon såg sig om över nattlandet.
"Jag ser mörkviolett himmel och ramsvarta länder", sa hon. "Jag ser i mörkret: dansande devas, alver och feer."
"Allt sjunger och svänger i nattens brus", sa Doris.
"Halleluja", sa Topsy. Och han menade det.
Topsy ledde gruppen till en trappa, uthuggen i klippan. Den förde dem ner till en pansardörr. Den öppnades utan problem, gled upp på väloljade gångjärn. Man gick in i en korridor. Den hade torra väggar, belysta av kristaller: en gång, en grottled mot fortets centrala nejder. Gången mynnade i ett kontrollrum med en dataterminal. Topsy vidrörde tangentbordet. Rummet lystes upp av en grön lampa.
Man samlades vid dataskärmen. Topsy bad damerna sätta sig på stolar. Så berättade han om fortet, som stått övergivet sedan 1997. Då hade Topsy köpt det. Han hade förespeglat att han skulle göra en turistattraktion av det, men egentligen hade han det som en hemlig bas för sina aktioner.
"Och nu", sa Topsy, "ska ni få träffa resten av mitt team. Som jag antydde till dig Melina nyss, så har jag värvat en armé för att slå ut Dribblings Huddingefabrik: DriCo, där han har tagit fram sina kloner. Men jag har värvat en armé mot detta, en liten insatsstyrka och commandogrupp. Och den styrkan är här. Ni ska anslutas den med vissa enklare uppgifter. De har ju övat i en vecka på detta. Men ni ska vara med. Såvida ni inte vill backa ur...?"
"Nej", sa Doris och Melina unisont.
"Bra. Då går vi för att möta Werner."
Man lämnande datarummet och tog sig vidare i en korridor, upplyst av enstaka glödlampor. Omsider kom man in i en ordersal. Det var ett avlångt rum med ett avlångt bord i mitten. Vid bortre kortväggen fanns en whiteboard. Rummet hade grönmålade, aningen skrovliga grottväggar och brunt betonggolv. Fönster fanns ej; man var ju i berget. I taket hängde lampor som gav ett varmt, gult ljus.
Vid bordet satt en militärisk typ med en laptop. Han reste sig när Topsy och de andra kom in. Topsy sa:
"Tjejer, detta är Erik Werner. Han är en före detta arméofficer som ska leda denna operation."
Melina och Doris introducerades. De hälsade på mannen. Han var av medellängd, var smal och vältränad och hade en fast blick. Han log lätt och sa:
"Trevligt. Ja, jag har hört om er förr så ni kan nog vara av nytta. Kan ni skjuta med AK4?"
"Jag har inte skjutit med den", sa Melina. "Men jag har skjutit pistol."
"Jag har skjutit med den", sa Doris.
"Bra", sa Topsy. "Vi ordnar vapen och det andra senare. Nu ska Werner berätta om den operation vi ska utföra."
Man satte sig vid bordet. Topsy vid kortänden, Werner på ena långänden och Doris och Melina på den andra långänden.
- - -
"Tack", sa Werner. "Det är ju så att vi inom Svenska Relä har spanat på en viss Egon Dribbling. Han har stiftelsen Svenskfientligt Centrum."
Melina hade hört detta. Topsy hade sagt det härom dagen. Men Doris, som ännu inte briefats om detta, höjde på ögonbrynet. Vad var detta? Werner gav henne svaret när han nu sa:
"Svenskfientligt Centrum arbetar för att de etniska svenskarna ska avskaffas – historiskt, kulturellt och reellt. Man driver svenskfientlig verksamhet och man gör det helt öppet. Man får miljoner i statsstöd och från privata aktörer. För att bedriva antivit, svenskfientlig propaganda."
"Detta", fortsatte Werner, "kan vi inte göra något åt. Det är tydligen lagligt. Men nu har vi fått veta att chefen för SFC, Egon Dribbling, har ett annat projekt på gång: kloning av sig själv. För att skapa svenskfientliga propagandister som ska gå runt i samhället och säga. ”det finns inga svenskar, definiera svensk” och så vidare."
"Hans fabrik för detta finns i Stockholms sydvästra förorter, i skogen söder om Tullinge flygfält. Vi har spanat ut den. Jag och två man till tog oss dit för en vecka sedan. Vi smög oss in och tog bilder. Detta är vad vi fann."
Werner vände sin laptop och lät kvinnorna se skärmen. Där fanns en bild av en fabriksinteriör. På golvet i en industrihall fanns tre meter höga, cylinderformade fat av glas. I fatens blå näringsvätska flöt människor.
"Det är kloner", sa Werner. "Egon Dribbling har med genteknik klonat dem från sin egen cellvävnad. Det är kopior av honom själv. När vi var där skulle faten tömmas, se här."
Nästa bild visade hur faten tömdes på näringsvätska av Egon Dribbling och hans medhjälpare. Och de följande bilderna visade hur klonerna, kopior av Egon Dribbling, förvirrat såg sig om. De klev ur faten och fördes bort.
"Egon Dribbling lärde sina kloner hur man skulle hata svenskar, sa Werner. Jag hörde det i fabriken. Han sa åt dem: ”svenskar finns inte. Definiera svensk” och liknande."
Melina sa:
"OK, detta låter otroligt. Och förlåt om jag avbryter, men: i vår firma har jag fått lära mig att man måste svära vid Gud. Så jag frågar dig, Erik Werner: svär du vid Gud att vad du såg där i fabriken var kloner?"
"Ja", sa Werner, "jag svär vid Gud att bilderna är äkta. En inzoomning visar att det var kloner. De har inga navlar."
Werner klickade på sin dator och fick fram en inzoomning: en klons mage, helt slät, utan navel.
"Jag svär vid Gud", sa Werner, "att detta projekt är äkta. All min research säger mig att Egon Dribbling bedriver en svenskfientlig agenda med vilken alla svenskar kommer att utplånas – formellt och reellt, konceptuellt och handgripligt. Vi måste med andra ord stoppa detta."
"Och det ska vi", bröt Topsy in. "Jag har med Werners hjälp satt upp en insatsstyrka som ska slå ut Egon Dribblings fabrik, döda alla kloner och krossa Egon Dribblings perversa projekt. Av allt att döma är klonerna ännu kvar där. Men hur länge? Vi måste slå till nu."
Melina inspirerades av detta projekt. Hon ville vara med:
"Vi ska alltså utplåna svenskfientligheten, i ett enda drag...?"
"Det är en början", sa Topsy. "Är ni med?"
"Jag är med", sa Melina.
"Jag med", sa Doris.
"Bra", sa Topsy. Werner visar er till arsenalen.
Efter en smärre måltid fördes man till arsenalen, ett av många rum i bergsfortets myller av utrymmen. Där fick kvinnorna varsin AK4 samt kängor, kamouflagebyxor, väst med fickor och ryggsäck. Vapnens handhavande lärdes ut vid en skjutbana i ett lägre beläget rum i bergrumskomplexet. Doris kunde redan vapnet, som sagt. Men Melina behövde inte så lång tid att öva för att lära sig det.
"Kom ihåg att hålla fingret sträckt", sa Werner. "När du är i strid, när du är med på raiden mot fabriken, så kan det gå hett till. Men kontrollera andningen och håll fingret sträckt så ska det nog gå bra."
"Jag ska försöka komma ihåg det", sa Melina.
Krossa svenskfientligheten med en raid mot en galnings projekt i en fabrik...? tänkte Melina. Det skulle nog behövas folkbildningsarbete också för att stoppa antivitismen. Men om Egon Dribbling verkligen bedrev detta, skapandes antisvenska köttrobotar, avsedda att verka i samhället för att skapa en evigt antivit opinion, så måste man nog agera. Det var Melinas filosofi, hennes motivation för att delta i denna ”executive operation”.
- - -
Förberedelserna för raiden hade varit igång sedan ett tag. En insatsstyrka legosoldater var värvad. Man hade 20 man som i två Bell Huey-helikoptrar skulle göra huvudarbetet i raiden. Efter att ett privat inhyrt attackplan bombat hål i taket på fabriken skulle en av de två grupperna firas ner i rep i fabriken och börja rensa, det vill säga döda kloner. Den andra gruppen skulle bilda ett städ en bit söder om fabriken. Det vill säga, de kloner som befarades fly, skrämda av attacken genom taket, skulle få ett varmt mottagande av dem.
Melina fick veta detta i ännu en brief efter skjutövningen. Briefingen hölls i samma rum som den första genomgången. När Topsy talat färdigt frågade Melina:
"Så det är en privatraid? Är inte det illegalt...? Jag menar, kunde du inte ha sänt informationen om Egon Dribbling och hans fabrik till regeringen så hade de kunnat ta legal aktion...?"
"Nej", sa Topsy, "det hade inte gått. För regeringen är lika svenskfientlig som Egon Dribbling och SFC. Har du levat under en sten de senaste tjugo åren?"
Melina blev tyst. Visst, det var en svenskfientlig regim som styrde. Massinvandring, antivitism och antitraditionalism var ordningen för dagen. Den som sa att han gillade det sedvanliga Sverige rasist- och fasciststämplades. Massmigration, folkutbyte och nivellering ansågs vara vägen till en bättre värld, halleluja.
Alltså måste man göra detta själva. Det privata Svenska Relä, detta hemliga säkerhetsföretag, fick agera på egen hand.
"Vad gör vi sedan då?" sa Melina. "Vandrar in till stan som svenska hjältar? Eller flyr utomlands, jagade som mångkulturismens fiender?"
"Det får vi se", sa Topsy. "Vi återvänder antagligen hit till berget. Och lämnar stället via en hemlig gång till ännu ett säkerhetshus."
Melina Starr befriar Sverige, del 1
Melina Starr befriar Sverige, del 2
Melina Starr befriar Sverige, del 3
Melina Starr Befriar Sverige, del 4
Del 6: Attacken mot DriCo
Del 7: Berlin
Del 8: Promenad i Köpenick
Del 9: Militariamässan
Del 10: Hemresan
Del 11: Misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse
Del 12: Befrielsen börjar
Del 13: Upprensning
Del 14: Raggidus Munkon
Del 15: Tallarna i skogsbrynet
Del 16: Topsy
Del 17: Fri
Relaterat
Eld och rörelse: fri pdf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar