Detta har hänt: Sverige är i fara. Regimen är inställd på att byta ut hela befolkningen. Och en viss aktör, Egon Dribbling, håller på att odla kloner som ska etablera en evig, antivit opinion. Genom att säga "vem är svensk, definiera svensk" kommer dessa kloner att låsa debatten och föra Sverige tillbaks till stenåldern. Sverige är hotat! Och det enda som står mellan detta kaos och svenska folket är företaget Svenska Relä och dess agenter Melina Starr, Doris Burg och chefen, Topsy Lindblom. Nu ska man leda en attack mot Dribblings företag, beläget söder om Stockholm. Det heter DriCo och är själva den bas där de antivita klonerna håller på att aktiveras. Agenterna måste slå till nu. Och de måste slå hårt. Till sin hjälp har man en styrka med privatvärvade legosoldater.
Del 1: Melina Starr
Del 2: Egon Dribbling
Del 3: Doris Burg
Del 4: Four Winds Bar
Del 5: Amafortet
Del 7: Berlin
Del 8: Promenad i Köpenick
Del 9: Militariamässan
Del 10: Hemresan
Del 11: Misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse
Del 12: Befrielsen börjar
Del 13: Upprensning
Del 14: Raggidus Munkon
Del 15: Tallarna i skogsbrynet
Del 16: Topsy
Del 17: Fri
I förra delen berättades om agenternas ankomst till Amafortet i Värmland. Det var ju så att Melina, Topsy och Doris kom till detta bergfort den 4/4, mitt i natten. Man briefades och fick sedan sova lite. Den 5/4 fortsatte förberedelserna. Nu var klockan tre på eftermiddagen denna dag, den 5. Man skulle snart flyga till Huddinge/Tullinge för aktionen – för attacken mot DriCo, Dribblings kloningsföretag som låg där i Södertörns skogar. Det var nu man måste slå till. Detta var den dag då klonerna skulle aktiveras. Det var vad underrättelserna sa.
Melina och Doris satt i sitt logement i bergsfortet. Dagen hade förflutit med genomgång av hur operationen skulle gå till. Man var taggade. Och man var klädda i kängor, fältbyxor, fältskjorta, vindtygsjacka, väst med fickor.
"Är du laddad?" frågade Melina Doris.
"Ja", sa Doris. Hon verkade också på G, tänkte Melina. Och hon, Doris, hade ju en gång jobbat som militär. Själv var Melina väldigt uppe i varv, men hon såg det som nödvändig energihöjning i sammanhanget. Bara ta det lugnt och andas tänkte hon. Hon var ju före detta poliskvinna med åtskilliga operationer på sitt samvete, som stormningen av lagret i Solna 2010. Om den berättade jag här.
Man gick man till pentryt där alla de andra var samlade. Soldaterna, en brokig skara svenskar, ryssar, fransmän och tyskar, satt redan och åt gröt eller fil, drack kaffe och intog mackor. Det var god aptit. Man ska inte äta så mycket före strid men här var denna aspekt helt glömd, verkade det som.
Melina tog bara en kopp kaffe. Doris tog te och en limpskiva med kaviar. Man satte sig med Erik Werner. Han var för dagen iklädd svart fältuniform med matchande väst och fickor. Alla soldater bar denna stass plus AK4 och mattsvart kevlarhjälm.
"Ni kommer att få en egen postering", sa Werner. "Ni får täcka upp vår sydliga ställning på dess nordflank. Men ni får åka med Topsy i hans Gazelle. Vi andra har fullt i våra maskiner."
"Jag förstår", sa Melina.
Hon såg förstulet på Werner. Var han OK? Visste han vad han gjorde? Antagligen. Han verkade säker på sin sak. En legosoldat på väg ut i strid, avspänd men beredd på allt. Handlingsberedd, i vila men beredd till språng. Krigarens vila.
Efter maten höll man ordergenomgång i samma sal, matsalen. Man var i en större sal i bottenvåningen. Allt var redan genomtröskat men man gjorde detta för att allt skulle vara klart för envar inblandad.
Topsy kom fram och ställde sig i rummets kortända. Han bar svarta träningsskor och jacka. Han skulle bara vara i sin Gazelle under operationen. Han sa:
"Nu gäller det. Nu kommer Operation Caesar Gröns exekutiva fas, dess slutfas. Ni mina legosoldater ska befria Sverige från Egon Dribbling, svenskfientlighetens ansikte. Hans projekt har nått vägs ände. Nåväl, jag ger ordet till kapten Werner."
Werner gick igenom uppgiften, med sina två gruppchefer och manskapet som främsta mottagare av budskapet. Efter att, som sagt, ett hål hade sprängts i fabrikstaket skulle grupp 1 fira ner sig från sin helikopter, ner i fabriken, och börja rensa. Det vill säga döda kloner. Grupp två skulle landsättas en bit söder om fabriken och bilda städ. Dess helikopter skulle landa på stranden till en viss sjö, Lidasjön. Där skulle även Gazellen landa och släppa av Melina och Doris. De skulle söka samband med gruppchefen där, Bengtsson.
Man diskuterade detaljer. Till exempel skulle Dribbling själv tillfångatas, om möjligt. Melina och Doris sökte sedan upp Bengtsson och presenterade sig. Denne var en bastant typ i helskägg. Han nickade och sa ”välkommen i det gröna”. Fler detaljer avhandlades och alla frågetecken raderades ut.
- - -
Man samlade all sin utrustning och gick upp på bergets topp, på den plana forthjässan. Det var mitt på dagen. De två soldatgrupperna gick mot varsin Bell Huey, svartmålade klassiker från Vietnamkrigets dagar. Kvinnorna och Topsy gick mot Gazellen.
När man satt sig i maskinen, och fått på sig headsetet, frågade Melina:
"Men flygstödet, hur funkar det? Har du en egen bombflotta i skyn?"
"Ja", sa Topsy. "Just nu har en hemlig maskin lyft för att bomba hål i taket på den där fabriken."
Melina lät sig nöja med det.
Efter utväxlande av signaler lyfte helikoptrarna. Bellmaskinerna tog täten, Gazellen åkte sist. Genom eftermiddagen flög man över mellansvenska nejder.
Hörselkåporna stängde ute bullret, så pass att Melina somnade: maskinens vibrationer vaggade henne till sömns.
Hon vaknade av att Doris stötte henne i sidan. De flög just över en fabrik, omgiven av skog. Fabriken hade ett hål sprängt i taket. Genom hålet sänkte sig soldater ur grupp 1, vars helikopter hovrade över hålet. Själva fortsatte man i den andra helikopterns spår.
Nu minsann var det dags! tänkte Melina. Hon var klarvaken och taggad men lugn. Hon kollade omställaren på sitt vapen och såg att den var på ”S” som säkrad.
Bellmaskinen gick ner på stranden. Den urlastade sitt manskap och flög iväg till ett vänteläge i närheten. Så landade Gazellen på samma plats. Melina och Doris tog av sig hörselkåporna, tog vapen och ryggsäckar och hoppade ur. Topsy gav tummen upp och lyfte igen med helikopterpiloten. Han skulle, sedan fabriken rensats, uppehålla sig där.
Melina andades in den friska sjöluften. Himlen var lysande gul och röd. Hon sökte upp Bengtsson. Efter viss förvirring hittades han.
Han gav order för grupperingen. Samtidigt hörde man skottlossning från fabriken till. Rensningen hade börjat.
"Full fart", sa Melina.
"Nu tar fan bofinken", sa Bengtsson.
Han sa åt henne att följa soldat Jeremenko, som med två man skulle utgöra linjens västra flygel. Melina och Doris följde ryssen. Man fick kommunicera på engelska.
Efter 100 meter gjorde Jeremenko halt. Han sa åt Melina:
"Protect the flank. Go some 50 meters beyond and stay there. And protect the flank, prepared to kill the clones coming from the factory."
Melina nickade. Med Doris gick hon den stipulerade sträckan, stannade bakom en sten och la sig ner där. Med vapnet berett spanade Melina mot öster, mot fabriken till. Skulle klonerna komma flyende där? Det var vad man själva var där för, som spärr i väster.
- - -
Några minuter passerade. Skottlossningen från fabriken var tämligen ihållande. Upprensningen var i full gång.
Melina fann sig plötsligt ensam i posteringen. Var var Doris? Men hon struntade i det och återupptog spaningen.
Plötsligt såg hon någon komma springande mot posteringen. Var det en klon? Den var klädd. Nåväl, det kunde även kloner vara. Men denna verkade mer mänsklig.
Melina ställde sig upp, förde ner manöverhandtaget på AK:n, siktade, osäkrade och hade fingret på avtryckaren. Hon ropade:
"Stanna eller jag skjuter!"
Mannen, för det var en man, hade stannat. Han bar på ett svärd. Och på högra handleden hade han en ring, ett armband av guld. Han var något kraftig, var ljushårig och hade sidbena. Han var klädd i sneakers och träningsoverallsbyxor med tre vita revärer. På överkroppen bar han en vindtygsjacka.
Han stod stilla och övervägde vad han skulle göra. Melina förstod för sin del att detta var Egon Dribbling. Och det han bar torde vara svärdet Gram och Andvaranaut, klenoderna som Topsy nämnt. Vad Dribbling skulle göra med dem kunde Gud enbart veta.
"Lägg ifrån dig svärdet!" sa Melina.
Men mannen lydde inte.
"Spelet är slut, Egon Dribbling. Din svenskfientliga agenda har nått vägs ände. Dina kloner har utplånats och ditt företag är kaputt. Nu tar vi tillbaks landet!"
"Nej, aldrig! Svenskarna ska utplånas! Sverige ska dö!"
Mannen ryckte till och sprang åt sidan.
Melina sköt ett varningsskott, 20 meter till höger om mannen. Då gav han upp. Han la ifrån sig svärdet på marken.
"Ringen också!" sa Melina.
Dribbling lydde och tog av sig armringen, läggande den på marken. Sedan hände något oväntat; han ryckte till och sprang iväg i skogen. Melina blev så häpen att hon inte kom sig för med att skjuta. Hon tvekade även om hon skulle jaga Dribbling. Ordern var ju att ta honom till fånga.
Nåväl. Nu hade hon agerat: hon hade fått Dribbling att lämna ifrån sig de fornnordiska klenoder han ägt och som han, som den svenskfientlige aktör han var, antagligen skulle besudla eller förstöra.
- - -
Dribbling hade försvunnit. Han hade flytt i den södertörnska tallskogen. Men hans fabrik var bombad och hans kloningsprojekt angripet, kanske hejdat för gott.
Melina säkrade sitt vapen och tog det för ryggen gevär. Så gick hon fram och hämtade klenoderna. Efter att ha avpassat ringen för sin handled tog hon på sig den, denna gediget arbetade, med spiralornament prydda armring i rent guld. Sedan tog hon upp svärdet: ett järnålderrsvärd med lång klinga, blodskåra och förgylld parerstånd. Mellankaveln hade inläggningar av karneol, avgränsade av guldtråd. Svärdsknappen var av guld.
Då kom Doris gående genom skogen.
"Var har du varit?" frågade Melina.
"Jag måste kissa."
"Jaha. Själv har jag rövat åt mig svärdet från Dribbling."
"Från Dribbling? Var han här? Själve storskurken? Den kriminella mästerhjärnan? Svenskfientlighetens ansikte?"
"Just densamme."
"Men var är han då?"
"Han hann tyvärr fly."
"OK."
Man återvände till sin flankställning. Melina visade Doris svärdet och ringen.
Skottlossningen kom från höger nu. Var det klonerna som flydde, klonerna som stött på Bengtssons huvudstyrka..?
Skogen genljöd av automatserier i cirka en kvart. Då blev det tyst. Melina väntade tio minuter till. Då gick hon bort till Jeremenko. Hon annonserade sina ankomst, sägande:
"Hey, man! Jeremenko! It’s me, Melina!"
Melina hörde inget svar. Hon sa till Doris, som var med henne:
"Vi skulle ha haft radio."
"Ja", sa Doris.
Man kom till platsen där Jeremenko varit. Han och hans stridspartner var borta. Melina vände då om och gick mot fabriken.
- - -
Väl framme vid fabriken såg hon Topsys Gazelle, som landat framför den. Hon hejade på piloten, som stod utanför.
"Var är Topsy?"
"Han är inne i fabriken", sa piloten.
"Så allt har gått bra?"
"Jag skulle tro det", sa piloten.
Melina och Doris gick in i fabriken. Via en korridor kom de till huvudsalen. På nischerna gick soldater och kollade alla vrår. Även nere på salsgolvet for soldater runt och sökte i alla vinklar och vrår.
På golvet fanns stora pölar blått vatten.
"Det är näringslösning", tror jag, sa Doris.
"Till vad?"
"Till klonerna. Näringslösning från kloningskaren. Titta!"
Doris pekade mot salens centrum där det fanns några hela kloningskar, stora cylindrar av glas. De var tomma. Andra var sönderskjutna. Glassplitter fanns överallt på golvet, i och utanför de blå pölarna.
Bland allt låg även lik av kloner: kanske dussinet. Måste det vara så blodigt? tänkte Melina. Men visst, det var ju en fråga om liv och död för Sverige. För eller emot svenskars rätt att existera. Egon Dribblings projekt att leda en svenskfientlig, åsiktsmässig negativ armé som förvandlade landets debatt till något som liknade stämningen i en lobotomi-anstalt – det var vad man stridit emot.
Melina petade på ett klonlik. Det såg ut som Egon Dribbling: en rätt normal, låt vara välväxt, svensk. Men den hade ingen navel. Det kunde Melina tydligt se. Det var klonens mest entydiga, fysiska kännetecken.
- - -
Melina sökte samband med Werner. Denne satt vid ett svetsbord och dikterade något för sin signalist. Sedan sa han:
"Melina och Doris! Tack för hjälpen."
"Tack själv", sa Melina. "Jag mötte Egon Dribbling."
"Men var är han då?"
"Han flydde emot mig. Jag hejdade honom och tvingade av honom svärdet och ringen. Men sedan kom han undan. Jag kan bara medge att jag fuckade upp där."
I samma stund kom Topsy fram. Han såg svärdet som Melina höll, sken upp och sa:
"Du fann Gram! Och Andvaranaut har du på dig! Wow, Melina, lysande!"
Han tog emot svärdet och granskade det gamla vikingavapnet: förgylld parerstång och svärdsknapp, och mellankavel med inlagd karneol. Klingan var ypperligt dvärgasmide.
Melina tog tillbaks svärdet och sa:
" ”O du mitt goda svärd som jag fått från himlen, jag kysser dig...” "
"Ja, denna rad av Södergran sammanfattar denna dag", sa Werner. "Nu kan vi inleda en ny era för riket: en tid byggd på tro och tradition."
Doris sa:
"Vi kan bygga ett nytt land: ett land där majoritetsbefolkningen erkänns för vad den är: den som byggde detta land, från hedenhös till idag. Den som odlade det, försvarade det, dog för det, från Narva till Svensksund, från Lund till Helsingborg, från Märkäjärvi till Jandeba."
"Väl talat", sa Topsy. "Riktigt hur snabbt vi kan triumfera återstår att se. Men nog har de svenskfientliga krafterna fått sig en törn idag."
Werner berättade att hans grupp rensat bra i fabriken sedan man landat. De svenskfientliga klonerna dog sägande ”det finns inga svenskar”... Well, nu fanns det.
Fabriken var rensad och kollad sa Werner. Han sa även att vissa kloner hade flytt ur fabriken sedan hans grupp landat. Men dessa hade, enligt rapport från Bengtsson, tagits om hand av hans gruppering. Melina hade som sagt hört skottlossningen från denna strid.
"Ålrajt Werner", sa Topsy, "samla dina mannar och kalla in helikoptrarna så ger vi oss av. Vi flyger till olika platser: du till punkt X och Y, jag till Amafortet. Melina och Doris, häng med mig."
"Egon Dribbling flydde", sa Melina.
"Åh fan", sa Topsy. "Nåväl, vi får fundera ut nästa drag sedan."
I skyn anlände strax de två Hueymaskinerna. De gick ner för landning vid sjön. Melina och Doris anslöt Topsy i Gazelle-helikoptern. Melina hade svärdet och ringen med sig. Man vinkade farväl till Werner, som ledde sin grupp ner till sjön för att ansluta Bengtssons grupp.
Gazellen startade och lyfte. Melina såg hur de två andra helikoptrarna landade vid sjön. Gazellen gjorde en vända mot sjön för att man skulle se ilastningen. Soldaterna fördelade sig på maskinerna. Strax lyfte man.
"Vart ska vi?" sa Melina på internradion.
"Vi ska tillbaka dit där vi var", sa Topsy.
"Och Punkt X och Y, som de andra skulle till, var ligger de?"
"Det är hemligt."
Gazellen flög mot väster, sedan över Mälaren. Man ställde kursen mot nordväst, flygande över Mellansveriges skogar som låg mörka i natten.
Del 1: Melina Starr
Del 2: Egon Dribbling
Del 3: Doris Burg
Del 4: Four Winds Bar
Del 5: Amafortet
Del 7: Berlin
Del 8: Promenad i Köpenick
Del 9: Militariamässan
Del 10: Hemresan
Del 11: Misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse
Del 12: Befrielsen börjar
Del 13: Upprensning
Del 14: Raggidus Munkon
Del 15: Tallarna i skogsbrynet
Del 16: Topsy
Del 17: Fri
Relaterat
Morgondagens barn
Möte med Mannerheim
Resan till Ghislane
Rosen i solgläntan
Saab Kliszow
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar