Tal på nationaldagen 2013

En gång per år sampublicerar jag en text med min Motpolsblogg. Det är mitt nationaldagstal. Jag har bedrivit denna tradition i tre år nu. 2011 års tal finns här. 2012 års tal finns här.




”Vi svenskar existerar och har rätten till detta land”. Det har Jan Milld hävdat länge och väl. Även jag har drivit frågan ett tag. Och denna utsaga är själva kärnan i vad kampen handlar om, om ni frågar mig -- vad kulturkriget, den metapolitiska striden och kulturkampen i Sverige på 2010-talet gäller. Vad är striden mellan nationalism och PK-ism, mellan verklighetens folk och ”eliten”, sammanfattad i en mening? -- Jo, det är att vi etniska svenskar existerar och har rätt till detta land.

Vi svenskar har funnits här i tusentals år. Vi har hemortsrätt här, sedvanerätt till detta land. Den som ifrågasätter det är fullständigt förryckt. Det är bevisat att Sverige sedan början av vår tideräkning haft en vit, germansk befolkning. Det står i Tacitus’ ”Germania”. För att förneka det måste man antingen vara galen eller heta Dick Harrison.

Men ingen lyssnar på honom längre. Han kan kavla ut sina lögner hur mycket han vill. Det ljugs på andra håll idag också men allt färre lyssnar på det -- som när Dilsa Demirbag-Sten säger att vi behöver invandring för att klara välfärden, eller när Peter Wolodarski anser att Sverige ska vara socialbyrå för all världens folk, eller Jonas Hassen Khemiri anser att han är drabbad av Sverige -- han, en uppburen författare.

Lögner, lögner och fler lögner. Ja, vi har hört dem i åratal och vi har hört dem i vår. Men en viss vändning har kunnat skönjas. PK-regimen är på defensiven. Och det visas genom vilka sinnebilder den skyltar med, vilka symboler den förknippas med. Och det är sådant som kåkstäder, zigenska tiggare och, nu senast, upprorisk förortspöbel. Invandrarna i Husby är änglar, de ska dyrkas, polisen däremot ska inte få göra sitt jobb -- den elitmedia som hävdar sådant har uppenbarligen tappat greppet. Och skitmedia förlorar läsare i en rasande fart. DN och SvD har stora problem. ”Stora” lika med obotliga.

- - -

Det är nationaldag idag. Då ska man fira. Och det gör jag gärna. Denna dag firar vi det traditionella Sverige. Vi firar oss själva som etniska svenskar, ett strävsamt, ödmjukt och händigt folk i Europas norra utkant. Detta är nationens dag, av latinets natio, jag är född. Jag och 7 miljoner till i detta land är födda som vita nordgermaner, som svenskar. Detta är vår dag. Andra får delta. Men då ska det ske på våra villkor. Det är vår gästfrihet, våra resurser, vår historia och våra traditioner det handlar om, inte det sedvanliga kurdisk folkdans och somalisk hirsgröt, som när vissa officiella instanser ger sig på att fira denna märkesdag.

Vi svenskar existerar. Vi har rätt till detta land. Det finns inte en makt i hela universum som kan hindra oss från att värna vårt eget, vurma för dem vi är. Det finns inte en makt i hela universum som kan besegra oss i kampen för vår identitet, för att få vara oss själva. Det finns inte en makt i hela universum som kan hindra oss svenskar från att själva bestämma vad som ska hända i detta land.

Det finns inte en makt i hela universum som kan hindra mig från att säga: "jag är svensk, jag existerar och jag har rätt till detta land”. Det är ledmotivet för den kommande kampen. Och mitt råd till er andra, ni som inte släppt sargen än, är att tuffa till er och säga saker som dessa, som att ”jag är svensk och detta land tillhör mig med sedvanerätt”, ”jag är etnisk svensk, har du problem med det” och så vidare. Fienden i form av PK-regimen är nog svag idag men den kommer inte att ge sig frivilligt. Så kavla upp ärmarna och ta strid för ditt Sverige. Ingen annan kommer att göra det åt dig. Strid med öppna vapen, och strid fredligt, på internet och i verkliga livet, för rätten att vara svensk och för rätten till detta land. Landet är ditt, det har alltid varit det; dina förfäder byggde det. De levde här, andades här, odlade landet, stred för det och blödde för det, vid Narva, Düna, Svensksund, Villmanstrand, Lund och Helsingborg. Nu måste du minnas detta. Landet är ditt men du måste själv agera. Du måste ta tillbaks detta land från komsopoliter och plutokrater, från batikhäxor och propagandister.

Du är etnisk svensk och har sedvanerätt till detta land. Du har hemortsrätt här. Glöm aldrig det. Ingen makt i hela universum kan besegra dig om du erkänner dig själv som politisk aktör på basen av din etnicitet, stridande för det Sverige som sedan urminnes tider tillhört svenskarna. Du är svensk och Sverige är ditt. Hur svårt kan det vara? Erkänn detta faktum och strid för ditt land. Med fredliga medel. På internet och i verkliga livet. Så tar du tillbaka ditt land, det Sverige som vi idag den 6 juni firar.




Relaterat
Tal på nationaldagen 2011
Tal på nationaldagen 2012
"Svensk" är ett fungerande sedvanebegrepp
Intervju med författare

Prins Eugen: "Motiv från Tyresö"