Proklamation: kalla mig Svensson

En viktig kungörelse trumpetas härmed ut över folk och land...

Sedan jag jobbade på Portalen 2012 har man kallat mig "Svensson".

Det är tilltalsnamnet. Artistnamnet.

Då gällde det krogmiljöns råa och föga grannlaga verklighet. Jag ville ha ett namn med genomslagskraft, "punch". Det sa jag även till köksmästaren. Och han greppade snabbt läget.

Men jag har sedan dess även drivit Svensson som artistnamn i många andra sammanhang.

+++

Legalt är allt som förr. Jag förblir Lennart Svensson. Men för att tilltala mig ska "Svensson" användas. Bara det.

Är det uppfattat...?

Jag säger som Gustav Vasa: "Det rätten och packen eder nu därefter...!"

Kort sagt: minns detta.

Det hela är en fråga om dekorum, etikett, formalia. I Svenssonland. Man får ännu kalla mig vid förnamn. Men jag föredrar Svensson.

+++

Det var innebörden i denna kungörelse. Nu ett bildgalleri... plus, på slutet, några länkar till diverse andra inlägg här på bloggen... på den lämpligt benämnda Svenssongalaxen. Håll till godo...!

Relaterat
Jubileet i höstas för denna blogg
Tolvårsjubileet för denna blogg
Nova SF: en översikt
Bertil Mårtensson: min favoritgestalt bland författare

Nyhetssvepet januari 2026

Januari lider. Och snart är det februari. Bra... februaris främsta kvalitet är nämligen att den inte är januari. Den är februari. Den är, kort sagt, en mer energirik månad än sin föregångare. -- Vi skriver 20 januari idag. Och månaden till trots så händer det saker redan nu. Vårens bokflod har så sakteliga kommit igång.

Först en nyhet från filmens värld.

Biografen Victoria i Stockholm hade nyss en specialvisning.

Det gällde filmen Sex and Fury (1973) med Christina Lindberg. Hon var själv där. Och hon fyllde 75 den dag det rörde sig om, lördagen den 6 december 2025. Hon höll ett kort introducerande föredrag innan denna rafflande historia spelades upp för den ivrigt väntande publiken, som bara inte kan få nog av en 70-tals B-film med en docksöt donna i huvdrollen.

Hon hänger alltså fortfarande med, den goda fru Lindberg, och det gläder mig.

Ty här är en historia som rör henne. Det var när jag 1997 sålde en artikel till Flygrevyn.

Den historien berättas här på denna blogg.

+++

Denna höst, 2025, har en ny roman av Lars Holger Holm kommit: Dark as Night.

575 sidor lång beskrivs den på hemsidan som "a novel on the Vatican, William Shakespeare, Christopher Marlowe and the School of Night, based on research results and historical data".

Detta tycks alltså vara en roman i den syrliga, mustiga, rika europeisk-faustiska traditionen, som Holm ju känner väl till. Boken är skriven ihop med Marie Jansen.

Förlaget är Holms eget Leo förlag. Detta är en ärevördig etikett som författaren redan i början av 2000-talet gav ut kvalitetsböcker på. Som t.ex originalutgåvan av Drömmen om Ultima Thule (2002). Denna essäsamling är för sin del min favorit av Holm, tätt följd av Örnen landar, en annan samling. Den sistnämnda kom på Arktos 2011. Och innehåller tidigare publicerade texter ur dagspress mm. Och är väl värd sin tid.

+++

Sist några nyheter i korthet...

Mitt storverk Ett rike utan like har som sagt kommit i nyutgåva. Originalet kom 2017, nuytgåvan dateras december 2025. Och det hela informeras om här på bloggen.

Nu ryktas förlaget ifråga, Runströms, vilja ge ut även andra Svenssonverk i delvis ny utformning. Det kan bland annat röra sig om en sådan titel som Trotylstorm i öster, som varit ur tryck ett tag. Mer nyheter om detta torde följa.

+++

Robin Carell är en skånsk författare och hedersman. 2016 debuterade han med Rusäventyret, en drog-odyssé med stilbriljanta kvaliteter. Nu har han kommit med en ny roman: Sceniet och geniet. Den kan beställas på Adlibris. Och den kommer att recenseras här på Galaxen. Äventyrliga rigorismer utlovas, ungefär som i debutboken, men nu med högre ambition.

+++

Det var allt för nu.







Relaterat

Sceniet och geniet på Adlibris
Holm: Dark as Night
Artikel: Kamikazeflyget: hur den skapades och publicerades

Bilden på C. Lindberg är av Egon Eagle.

Rob: lite fler upplysningar och reflektioner kring min framlidne bror

Härmed lite fakta om min bror, Rob. Han som avled.

1.

Min bror Robert (*1963 †2016) har jag tidigare skrivit om på bloggen.

Såsom dödsrunan 2016.

Nedan lite mer saklig och unik info i fallet Rob.

Först ett slags kritik av Roberts väsen...

Det rör hans psykosociala profil... en aspekt av den som jag retade mig en smula på.

Nåväl, han brukade bl.a säga: "bli gift är inte så viktigt, men jag vill inte bli skild"...

OK... men om parrelationer och hela denna boy-meets-girl-värld visste han praktiskt taget inget. Att då säga "vill inte bli skild" är korkat... han fattade inte vad det innebar att leva med en kvinna. Han stod liksom över realiteterna, där ur sin tecknarstugas perspektiv. Han hade åsikter om kvinnor, vaga-idealistiska, skapade i splendid isolation...

Man kan säga att hans väsen var: tecknarstofil-betraktar-världen-från-sitt-ritbord-perspektiv... och ibland nådde han visdom denna väg, ibland ej.







2.

Vi övergår till hans politiska läggning. Som jag tidigare nämnt rätt lite om.

Här är iaf fakta i målet, bringat av den person som, all things considered, är världens främste Rob Svensson-expert. Nämligen jag, vilken som yngre bror (jag född '65) levde med honom under samma tak 1965-1984. Och därefter mötte honom tämligen ofta.

Robert var konservativ. Det var den etikett han använde i våra poltiska samtal.

Men han var notoriskt seg i att göra ett statement om det. Han gjorde det aldrig öppet, under eget namn, på nätet eller liknande.

Nåväl, han röstade SD 2010 och 2014. Och han postade på Flashback under nicket Bastion Styrbiskop, och där kan den intresserade ännu hitta hans ibland finurliga texter... men han lät sin riktigt offentliga konservativa profil vara dold i dessa ämnen. Det bara blev så.

Dock, for the record, han älskade att meditera över konservativa attityder, privat med sådana som mig. Hans favoritbok i detta ämne var Frostviken (1998) av Per Svensson, om PO Sundmans högerradikala förflutna... Sundman dolde denna sin bakgrund och det blev lite hallå då det kom fram på 1990-talet...

Det viktiga är i vårt ämne: Rob kände igen sig själv där, norrlänning som är höger men som vill dölja det. Våndan i att dölja. Lite larvigt kan tyckas nu bland oss öppet konservativa men så var det.

Jag kan rekommendera Svenssons bok, som har sina kvaliteter. Den fångar Sundmans politiska liv, ja hela liv ganska väl om än på ett ibland alarmistiskiskt sätt; Sundman var väl inget monster. Men OK, "the optics" lika med nationalistbakrund från AVK-tiden var kontroversiellt i efterkrigstidens Sverige. Sundmans romaner och vissa noveller kan kanske rekommenderas för den rustikt lagde radikalen. Nåväl, där finns det föga upplyftande kraft, mest en dolsk anspelning på hur der übermensch har det tufft och går under... men guldkorn finns. Rob dyrkade Sundman som ikon, som förebild.







3.

Rob var framför allt bildkonstnär. Och hans politiska läggning gifte sig ganska sömlöst med hans åsikter om konst och kultur.

Dessa var tgill exempel hans konservativa konst- och litteraturhjältar: Oscar Wilde, Tolkien, prerafaeliterna, CD Friedrich, Dürer, ja all västerländsk konst från renässansen i princip.

Rob såg Europas oljemåleri som dess främsta bidrag till kulturen... Tizian och gamla mästare till och med cirka Claude Monet.

Rob var däremot modern performancekonst och "Piss Christ" etc... men förvisso inte emot all modernitet... exempelvis installationer godkände han som uttryck, som idé... här fanns ju en sådan som Peter Dahl som gjorde sitt järnvägslandskap Caribanien till en underbar installation... Rob var mycket fascinerad av Dahl ur denna aspekt.







4.

Ännu en konstnärlig/kulturell aspekt som definierade Rob var tecknade serier.

Kort sagt, vad gäller serier så var han en passionerad fan.

Hans favoriter... -- Från barndom och ständigt därefter: Carls Barks ankor. -- Serietidningen Fantomen började han köpa som tioåring... och han höll på med det i cirka fem år, sedan falnade intresset. Detsamma med tidningen Agent X9.

Sedan kom de franska albumserierna, där Morris' Lucky Luke blev en klar favorit. Hela westernmyten med cowboys och indianer, på TV, i serier, i plastfigurer, var som ett virtuellt andra hem för Rob med alla sina former och färger. Ja, han gillade även mer realistiska westernserier typ Buffalo Bill, Tomahawk...

Gällande albumserier uppskattade han Tintin, men även Spirou, Asterix... -- Bland svenska ikoner måste nämnas Jan Lööfs Felix, som han ständigt gjorde egna spin-offs på som amatörtecknare.







5.

Vad gäller pop- och rock kan hans smakutveckling kommenteras. Ske alltså...!

Man kan säga att hans utveckling som diggare såg ut ungefär så här över tid, matad med sådant som LP:ar lånade på bibblan samt köpta och ibland kopierade till kassett från vänner. -- Blue Öyster Cult, 10cc, Queen (Sheer Heart Attack) var hans intressanta grundkurs i rock. Sedan kom punken.

Inom punk skattade han Clash högt (till och med London Calling), annars var Ramones den stora favoriten från 70-talet och även senare. Pistols första hade han på egeninspelad kassett men de var inte så viktiga. Och när punken tappade fart gick han över till post-punk typ Discharge och Exploited.

Även reggae (UB40) och ska (Specials, Madness) var han inne på. Men sedan nådde han något slags popmusik-bliss med nyavågen-akter (Costello, Nick Lowe, The Jam, Echo and the Bunnymen...). Därtill tog han åter till sig den tidiga ungdomens popkung Brian Wilson med Beach Boys men framför allt solo i Surf's Up och allt det där.

Rob kunde gilla även en udda dansbandslåt eller hårdrockslåt (Sabbath, Paranoid). Men "perfekt pop" blev huvudfåran i hans musiknerv. Och denna musik, poprock med nonsenstexter, spelade han i sitt eget band Neurones 1985-1995.







6.

Rob lärde sig bildkonstnärens hantverk. Han utveckling inom bildkonst såg då ut så här.

Rob hade medfödd talang att teckna. Han kunde rita, dra upp en skiss i blyerts, ja göra en komplett teckning med penna. Det måste man kunna för att sedan kunna göra en klassisk oljemålning. Tecknigen måste vara korrekt, sedan kan man färglägga.

Redan som säg femåring tecknade han distinkta, rätt personliga saker. Sedan, i början av 1980-talet, började han lära sig oljemåleri på egen hand. Han fick någon formell skolning på folkhögskolan Wik i mitten av 1980-talet. Sedan var han fullärd, maestro. Anser jag. Och folk köpte ju frivilligt hans verk, främst de realistiska motiven från Norrland. Bred kolorit, "Norrlandskolorism"... och färgrikedomen går igen även i hans abstrakta motiv. Mer om hans konstverk HHH.







7.

Mer som är...? Mer som kan nämnas i kreatören Rob Svensson karriär...?

Nej, det ovanstående är tillräckligt.

Läs vad jag skrivit tidigare om honom.

Såsom dödsrunan. Och om retrospektiven i Sundsvall 2017.















Relaterat
Dödsruna över Rob, skriven av mig och postad här på bloggen
Retrospektiv utsällning Robert Svensson, Sundsvall 2017

Självporträtt i akvarell, cirka 1987-1990, med texten: "Cy Borgus Baleoutie Robertus Sueciae"... vilket är en latinisering av hans rockartist-nick Cyborg Baleout, ihop med Robert Svenssson, eller "svensken"... det är en akt av självstilisering vi ser, konstnären som hjälte, Tyrannus Artifex som tornar upp sig över staden, lika med världen, som han styr och ställer i... man kan säga att han kontrollerar hela scenen med former, färger, skrifter (penna i hand, han kunde skriva) och toner (gitarren)... Rob var liksom jag tidigt inne på übermenschidéer.

"Rommel's Rod" as an artwork

As an art historian, there are certain moments when you must forego all analysis. You just have to step aside and say, "This is art, pure art".

This is a plastic model. Created in the 70's. And you might still be able to buy it on the net.

I here concentrate on the mere image, the pictorial side of it. The box cover with the desert scene and all.

It might me "pure camp", it might only be a piece of popular culture... bit there's more to it than that.

+++

I remember this image from my youth. It made an indelible impression on the young me.

Now for this very image, the box-art itself of the vehicle in the desert...

It touches on something elemental.

For as we know, "the desert" is the true mythical setting... it's like a clean stage where you can place anything... "what you see in the desert is the real"...

In other words, the desert war was mythical and this artefact plays on that. It gains its immense power from this setting.

Then we have aspects like "WWII, German army, controversial"... well indeed, that plays along... like portraying Rommel as a skeleton, a horror figure... maybe the devil himself... Rolling Stones springs to mind here:

I rolled a tank and held a general's rank
when blitzkrieg ranged and bodies stenched...

Rommel's Rod is an alchemical mix of Kustom Kar Kulture, WWII myth, and desert myth, all expressed in an exquisite painting and an elegantly created concept. Therefore this is timeless art.

+++ As you can see the box is signed with "Tom Daniel", the designer, the creator of this stupendous work. He did many other memorable Monogram custom car models: Paddy Wagon, Super Taxi, Cop Out... His signature is rightfully displayed on the box cover.







Relaterat
Interview with me

Ännu en finsk recension av Borderline

Välkommen. Härmed ett inlägg. Om en bok. Boken heter Borderline. Och finns ännu i tryck. Jag gav ut den 2016. Nu har en recension på finska kommit. Jag översätter det hela här till svenska. Här är webbsidan för det finska originalet.

För några år sedan gavs alltså Borderline ut. Av Manticore Books, Melbourne, Australien.

Boken är på 234 sidor och på engelska. Och den handlar om den metafysiska grunden för allt, med Plotinos som ledstjärna.

Plotinos utvecklade Platons ontologi till en rikare, mer fattbar modell anser jag. Plotinos hade ju konsten, det sköna konstverket, skönhet, estetik som en central del i sin doktrin medan Platon var klart negativ mot allt detta. Så en estetisk aspekt måste till i metafysiken och Plotinos gav impulsen till detta.

Därför har jag Plotinos som portalgestalt.

Plotinos ger Borderline sin rätt unika ingångsvinkel. Han fullföljer, så att säga, min ambition att här ge en holistisk, övergripande världsföklaring med förening av tradition och modernitet, kvinnligt och manligt, mänskligt och gudomligt... Detta är stora ord och jag belyser dem bland annat med en figur som blev galen av att göra ett avlägset liknande projekt, Gustaf Fröding. Han stupade på uppgiften i att, poetiskt, uttrycka Den Heliga Graals innebörd och hemlighet. Eller gjorde han...? Han hade redan anlag för galenskap. Gralssökandet gav förvisso upphov till sådant som den fulländade dikten "Sagan om Gral" i Stänk och flikar (1896).

Nåväl. Fröding nämns bara kort i förordet. Men genom att Borderline har denna holistiska ambition med Gud, verkligheten, människan och hela idéhistorien inbegripen så blir detta ett verk som rör sig i mytiska marker. Anser jag blygsamt. Men recensenter har förvisso uppskattat boken så jag har fog för mitt framhållande av bokens unicitet.

+++

Boken inleds med den ovan nämnda introduktionen. Sedan kommer det antydda kapitlet om Plotinos som ger grundackordet. Hans verk Enneaderna citeras bland annat. Och sedan avhandlas besläktade ämnen som esoterism, vetenskapsteori med (= Goethe) samt utan andligt inslag (= dagens reduktionistiska världsbild). Därtill läggs porträtt av perenniala storheter som T. S. Eliot, Jünger, Edith Södergran och många andra.

Resultat: Borderline är något av en modern klassiker. En grundsten för min filosofiska doktrin som fortsattes i Actionism och Astral War.

+++

Men Borderline var alltså begynnelsen i mitt filosofiska verk. Och den fick sina läsare och den fick goda recensioner. "Svensson writes with a smooth ease ..." skrev Heathen Harvest. Och N. M. Phoenix ansåg att detta var "an excellent survey of Perennialism." Länkar till dessa recensioner finns här, länkar som går till referat på bloggen.

Ganska fort kom även en recension av en finsk läsare. Den studien refereras på bloggen, här, på engelska. Han sa bland annat detta: "Svensson's work is held together by a clear red thread of perennial philosophy."

Originalrecensionen var alltså på finska.

Nu har en likadan sak skett: en finsk läsare har reagerat. Dennes originaltext finns här.

Och i detta inlägg har jag översatt valda delar till svenska. Och kommenterar lite. Men detta är bara ett referat. Jag har inte återgett hela texten. Men låt det vara känt att jag välkomnar kritiska synpunkter på mitt verk. Lite betänkligt är ju att bara få beröm.

Väl påläst kritik ger ett verk kontur och relief, det skapar dialog. Och det är det frågan om här, så att säga.

+++

Det är en skribent vid namn Kauko Mieli som författat drapan. Bloggen heter Suomen Sana. Vilket betyder "finska ord".

Texten börjar så här:

Den här gången recenseras boken Borderline – A Traditionalist Outlook for Modern Man av den svenske författaren Lennart Svensson, utgiven av Numen Books. [...] Svenssons mål i sin bok [är] att kombinera både traditionell filosofi och metafysik med den moderna världen. Enligt Svenssons eget uttalande syftar Borderline till att bygga broar istället för att bränna dem, vilket är en respektabel strävan. Borderline strävar således efter att kombinera tradition och modernitet, kvinna och man, människa och Gud, österländsk och västerländsk visdom, och ett aktivt och kontemplativt förhållningssätt till världen.

Detta sammanfattar bokens tema väl, anser jag. -- Vidare säger Mieli:

Svensson [kritiserar] hårt den västerländska vetenskapens och den moderna världens specialism och reduktionism, vilket enligt honom har lett till den fragmentering och nihilism som syns överallt omkring oss. Istället för reduktionism och specialism efterlyser Svensson de ovan nämnda perspektiven, som skulle kunna föra den moderna världen framåt mot en holistisk världsbild och som enligt Svensson skulle kunna integrera både antika visdomsvetenskaper och västerländsk vetenskap med varandra.

Mielis åsikter då...? -- Han har denna uppfattning om boken:

Verket, som är drygt hundra sidor långt, behandlar ett antal olika ämnen i slumpmässig ordning. Det innehåller både djupgående metafysiska och filosofiska reflektioner och en diskussion om grunderna för en esoterisk världsbild, och utöver detta behandlar det även fenomen och människor från den moderna världen. Särskilt den senare delen av verket består av sammanfattningar av olika författares, poeters och tänkares världsbilder och verk, och lyfter fram karaktärer från Edith Södergran via T.S. Eliot till Ernst Jünger och Caspar David Friedrich. Ur mitt perspektiv är den senare delen av verket den minst intressanta av alla, medan början och mitten bitvis var mycket givande och upplysande läsning.

Mieli ger alltså både ris och ros. Det framgår här, det framgår av recensionen i sin helhet.

Recensenten konkluderar:

Svenssons ambitioner och mål för verket är beundransvärda och respektabla, och han lyckas delvis med sitt mål. Medan det mesta inom denna genre – esoterisk litteratur och traditionalism – angriper den moderna världen skoningslöst, är Svenssons försök att bygga broar mellan olika tankeskolor och både den traditionella och moderna världen, snarare än att bränna dem, mycket välkommet.

Jag rekommenderar verket till alla som är intresserade av ett sådant holistiskt synsätt och "integrerad esoterism". Jag ger verket betyget 8,5/10 för innehållet och 7/10 för skrivstilen.

Den finska originaltexten finner du här.







Relaterat
Originalartikel på finska
Borderline: presentation på swensko
Borderline: presentation på engelska
Här presenteras Actionism på ärans och hältars språk
Astral War: presentation på svenska

God jul

God jul...!

Jag önskar härmed alla läsare god jul. Och ett gott nytt år.



Väl mött på bloggen längre fram... om inte förr, så senare.





Relaterat
Podd med mig om Moltke
Podd med mig om Jünger
Podd med mig om Spengler

Some notes on Jonathan Bowden

Howdy.

Many people on the Right are not interested in high culture.

-- Jonathan Bowden

Let us take a look at a man named Jonathan Bowden.

He was a British essayist, speaker, and right-wing guru. He died at 49 in 2012.

I personally haven't read him until now. It took me some time to break down the, shall-we-say, "hype-barrier". Well then, no matter, for now he's a fav of mine. Kinda.

He knew art. He knew literary brilliance. With a radical conservative approach he portrayed the greats of 19th and 20th century. More of this below.

+++

A fine trait of Bowden's was: he admitted that some spirituality is the basis of reality. Hierarchial elitism is needed to give meaning to existence, he once said. In a lecture on T. S. Eliot.

But he, Bowden, also poses with guns. As we see in the promo pic illustrating this post. Hardly the pose of a perennialist...!

So how do you combine that? Preaching transcendence and at the same time intimating that tough-guy nihilist?

I’d say right, now, he wasn’t all nihilist... But had something of that in him too... He sometimes used post-modernist deconstruction as a way to criticise leftist modernity. A somewhat banal jargong. Like noting that "lefty X is really taking a conservative stanse in ussue y".

+++

Now, to summarize his creed a bit, the best parts of it:

Bowden was for Western civilization... and some Paganism to that... and aestheticism, literary sophistication, and elitism in art, politics, ethnicity, anywhere.

As for the last item, ethnicity and race, we shall here only say that Bowden had seen into this hot topic too. Like, in Western Civilization Bites Back, 2014, p. 164, he refers to Simone Weil and her enracinement idea: to enroot oneself. -- That was original, a modern right-winger acknowledging Simone Weil, the post-modern theologician. I've written about her myself on this blog. In Swedish.

+++

As I said Bowden had a tinge of perennial ideas in him. They might have been a mere shadow. But they were there. And this, to me, makes it easier to digest his overall message.

Thus we've introduced the man and his thought and what makes me even tolerate him. Now we'll make room for some diverse aspects of his ideas. Some informal remarks on them. Here goes.

+++

BBB: Bowden kinda liked Beckett and Bacon... their mere attempt to be different, anti-story, anti-meaning. “The work of Francis Bacon and Samuel Beckett ... tends in the direction of an anarchistic Right-wing nihilism.” [Source] -- This attitude of Bowden's might seem bold and fresh but I have personally no wish to be such a post-modern recruiter of famous fringe-figures to our cause. It is a predictable partisanship. And it does permeate much of Bowden's thought.

Bowden: knew academic jargon, had some higher studies behind him, but no academic exam. Pretty much self-educated. Mostly mentions thinkers etc. from Nietzsche and on, but he had some knowledge of Renaissance art too. Sometimes he comes thru as a crampy nihilist rigorist of the usual right-wing kind -- but -- he is not wholly a Nietzschan nihilist.

+++

From the work called Frenzy, (written around 1994) here is Bowden’s creed, already intimated. Inequality, hierarchy, and “sexist and racist”: [Source]

The reason why I support the Right against the Left is that the Right supports structures that already exist and that give life meaning. The Right, in other words, supports those structures that exist at the present and that communicate value and identity to the citizen. Of course, everything the Left says about the Right is true, and this is why the Right needs to be supported against the Left. The Left declares quite correctly that the Right is racist, sexist, and elitist—all of which is correct because you cannot have a civilization that is not hierarchical and elitist. If you like, the Right preserves difference, inequality, between groups, and it gives meaning to life because it orders things hierarchically. If things are to be defined, if they are to be named, then they have to be placed on different levels—a definition that is based on equality, an absence of distinction, is null and void.

+++

Bowden appreciated Eliot’s foundation in spiritual esotericism – above and beyond, this dimension we need; like Eliot Bowden stood for this. And in his speech on Lewis, Bowden said that the spirit of Pound, Eliot, and Lewis was “the classicism of the Old World coming back to the Old World via the New World”. [Source]

+++

To top this presentation off, hereby a transcript of Bowden’s lecture on Wyndham Lewis. Of Canadian extraction Lewis was a modernist painter of great skill, also sometimes a fine author. He had an interesting life and Bowden aptly shows it.

Here it is. A fine piece, Bowden at his best -- I'd say, it's as good as anything Lytton Strachey might have written.







Related
A site dedicated to Bowden's writings
Good reads by me, November 2025
In Swedish by LS: Simone Weils credo

Mina böcker: köpställen: uppdaterad info

Inför julhandeln torde folk vilja ha info om var mina böcker kan köpas. Och här ges denna info med uppdaterade länkar. Håll till godo.

År 2025 har varit ännu ett annus mirabilis i den svenssonska verksamheten.

Ett "mirakelår", ett rekordår på sätt och vis. Högt räknat sex nya svenssoneditioner finns nu att köpa på nätet.

Dessa sex verk är då Den historiska maten, A Portrait of Evola, Ett rike utan like (nyutgåva i fyra band).

Lågt räknat är det förstås bara två helt nya verk: matboken och Evolabiografin. Men nyutgåvan av Rike är i alla fall en glad nyhet för köparen: en reviderad version av ett verk som redan var en modern klassiker.

Nå, över nu till handfast information om köpställen med mera.

+++

Först mina svenska titlar.

Tidigare i år kom Den historiska maten, en essä om mat. Detta är en milstolpe i svensk måltidslitteratur, anser jag blygsamt...! Länken går till bloggposten i ämnet, med länkar till Bokus och förlagets köpsida.

Alla älskar denna bok. Tar vi en läsarreaktion blir det denna: "Trevligt upplagd, bra balans mellan historiska anekdoter och personliga reflektioner, den musiska röda tråden och inte minst humorn som lyser igen här och där."

+++

En annan aktuell sak av mig i år är nyutgåvan av Ett rike utan like.. Min svenska historia från 2017, finns nu i en ny version, lätt reviderad och uppfräschad. Förlag: Runströms.

Samtidigt finns den antydda gamla Rike utan like, version 2017 att köpa. Länkar till köpställen i detta inlägg. På sikt försvinner denna version dock helt och bara version 2025 finns att köpa.

+++

Så mina engelska titlar, de på Manticore Books. Alla nio finns på både Bokus och Adlibris.

Min senaste Manticorebok är A Portrait of Julius Evola. Den kom i mars i år. En recensent på Goodreads sa om den: "en viktig och informativ bok".

2023 kom min essä Astral War. Fem stjärnor på Amazon. Presentation på svenska här.

Essän Actionism kom 2018. "A wonderful read! It opens many doors." (Amazon) Presentation på svenska här.

Ernst Jünger -- A Portrait från 2014, debuten på Manticore. "A must-read for fans of Jünger" (Amazon). Presentation på svenska här.

Rigorism från 2022: presentation här.

Science Fiction Seen From the Right från 2018. "[W]ith a title like Science Fiction from the Right, one can consider this an automatic purchase for anyone on the Alt Right" (James O'Meara på Counter-Currents). Presentation på svenska här.

Här hittar du alla mina Manticore-böcker på Bokus.

+++

Så ännu en svensk titel...

Ernst Jünger -- en biografi från 2021: denna svenska version av min Jüngerbok finns förstås ännu att köpa. Länkar här.

Här har du alla mina svenska titlar på Amazon.se.

+++

Sist ska jag nämna romanen Stellar Storm. Den kom på Logik 2023, är på engelska och handlar om det vita rymdimperiets kamp för överlevnad.

Det var allt. Tack för mig för denna gång.







Relaterat
Ett rike utan like, version 2025
Intervju med mig här på bloggen, från 2022, på engelska
Ernst Jünger -- en biografi: min Jüngerbok, presenterad på Galaxen

Artonårsjubileum för bloggen

Det är idag den 22 november. Det betyder, som alltid, bloggens årsdag. Idag fyller den arton år. -- Många tidigare jubileer finns i arkivet, och här är ett i mängden: den födelsedag som var 2019... alltså tolvårsdagen.

Min blogg fyller arton idag.

Det gläder mig.

Och hur ska jag fira i år då...?

Svar: genom att tala lite om bloggen och dess utveckling.

+++

Den startades hösten 2007. Utan masterplan. Nej, bara skriva om vad som föll en i sinnet... det var stilen.

Och så där höll det på ett tag.

+++

Sedan kom tanken på struktur. Såsom att recensera böcker med någon eftertänksam attityd. Så då gjorde jag det. Men allt skrevs ännu direkt i redigeringsrutan. Inga manus, inga utkast...!

Så är det iofs fortfarande. I de flesta fall när jag publicerar något på bloggen.

Men. Med åren har jag skapat en del mer ambitiösa inlägg, milsvitt bortom startens "blogga och kör"-attityd.

+++

Ett exempel är när jag hösten 2020 skrev en text om sf-tidskriften Jules Verne-magasinet. Den publicerades slutligen i januari 2025. Se här.

Hur det hela skapades: först skrev jag en text i en separat fil. Baserad på mitt fyrtioåriga läsande av sagda tidning.

Sedan insåg jag att mer research behövdes. Så jag beställde några ex av JVM på nätet för att ha mer referensmaterial. Och något att fota av för att få originalbilder till inlägget. Det rörde sig om nummer som jag redan läst men inte ägde, ex man lånat på bibblan på den tid det begav sig.

+++

Jag ägde redan två nummer, ett från 40-talet och ett från 80-talet. Så när jag slutligen fått dessa nyköpta, men essentiellt av mig redan lästa ex, kunde jag utöka texten betydligt. Man kunde erinra sig glömda berättelser, "walk down memory lane" helt enkelt.

Och överlag var detta, att köpa saker för ett blogginlägg, något nytt för mig som bloggare. Det var en sällsport eftertänksam blogg-attityd för att vara mig, må jag säga.

+++

Som antytt: något liknande -- en långsamt skriven, lång text, med egna bilder -- skrev jag aldrig i början på bloggen. 2007-2008. Men med tiden kom alltså detta. Typ 2021, då JVM-texten publicerades.

Och idag är bloggen en mix av snabba kommentarer och mer genomarbetade inlägg.

Här är den omtalade JVM-texten i all sin prydno.

+++

JVM var ett svenskt sf-magasin.

Jag har publicerat ännu en text om ett annat sådant. Om Nova SF. Samt mer i sf-väg... se nedan.

Även detta är relativt genomarbetade texter, alla därtill med tema sf/fandom/fans och det där. En länksamling med dem får bli årets tema för bloggens födelsedag.

. Om doktorsavhandlingen Raketsommar, som är ett mästerverk.

. Om en bok som behandlar Sam Lundwalls förlag Delta SF.

. Om Nova SF, ett rätt så bra sf-magasin, ofta bättre än JVM.

. Om Bertil Mårtensson, min svenske favorit inom sf.

. Om Dénis, ännu en svensk sf-idol.

. Om David Nessle, en yngre svensk sf-mästare.

. Om Mika Tenhovaara, en sf-fan som skrev högklassig surrealism mm.

. Om den norske fanen och författaren Leonard Borgzinner.

. Om mitt eget liv som sf-fan.

. Om sf-kongresser jag varit på.

Det om detta. Här slutar årets jubileumstext.

Nu firar jag, nu är det helg på bloggen...!

Jag vill bara säga: bloggandet kan vara kul. En najs hobby. En internethobby à la "ta bilder med mobilen". Så utvecklingen går framåt, även på hobby-aktiviteternas område. Hallelujah.







Relaterat
Tolvårsjubileet
Nova SF
Bertil Mårtensson

My books and where to buy them

My books can be bought on the net. Hereby a rather comprehensive overview. It is only about works in English. For a Swedish overview, check this out.

Christmas is approaching. Some readers then might want to know where my books can be bought. Here is the info.

So here we go: promo. About my books.

For the keen customer, hereby some links. It will be to posts on this blog, having, in turn, in them links to Amazon, Adlibris, Bokus, etc.

+++

My latest essay is A Portrait of Julius Evola. It is a stylish, readable bio of the stern Italian philospher (1898-1974). “An important and informative book”, says a Swedish review on Goodreads.

Before that, in 2023, Astral War -- Your Soul Is the Battlefield came out. It is about propaganda war and its timeless, archaic aspects. Five stars on Amazon. Links in this post.

My latest novel is Stellar Storm, also from 2023. It is about a future space empire, the Mirotanian Empire, and its lethal struggle against the Saurian race. Link.

+++

My historically most popular book in English might be this one: Ernst Jünger -- A Portrait. Like the Evola book just mentioned it is a popular bio, presenting the many roles of Jünger: entomologist, conservative, esotericist, soldier. -- "A must-read for fans of Jünger" (Amazon review). Link.

Another book by me having a distinct fan-following is Actionism -- How to Become a Responsible Man. This is about summing up your will, merging it with thought, and living by "Action as Being". -- "A wonderful read! It opens many doors." (Amazon review). Link.

+++

Some other essays by me, all available on the net:

Science Fiction Seen From the Right. "[W]ith a title like Science Fiction from the Right, one can consider this an automatic purchase for anyone on the “Alt Right.”" (James O'Meara on Counter-Currents). Link.

Rigorism -- The Influence of Willpower Upon History.

Borderline -- A Traditionalist Outlook for Modern Man. "Svensson writes with a smooth ease..." (Heathen Harvest)

+++

Finally, a novel:

Redeeming Lucifer. "This is a classic, exciting adventure story for all ages of the battle between Light and Dark, told with unique imagination and acute historical detail."(Amazon review). Link.

+++

There you go. All of them modern classics. Buy them now.







Related
A similar post with Swedish angle
My author page on Amazon
Dog cat mouse -- a poem

Good reads, November 2025

Time for some reading tips... it's a jumble, actually, no predominant theme... pretty much like the last entry of this kind.

First a little tale about drugs and inspiration.

Rob Halford is a rock singer, born in 1951. A great rock lyricist too; this we pledge. -- Now, regarding his personal life you could say that he indulged in all kinds of drugs, including alcohol, throughout his career. Before a show, after a show.

But then, in 1985, he had enough. And checked into rehab. Which he quickly managed and went through as prescribed; he followed the program. He just quit the booze cold turkey. And this was during the work on the album Turbo.

According to the memoirs Confess (2020), the shift from "uninspired drunk writing rambling lyrics" to "newborn sober creator" can be seen in, on the one hand, the songs Rock You Around the World and Wild Nights, and on the other, Out in the Cold and Reckless.

Wonderful... "No one can stop me now, I'm like a human dynamo"... no one who has heard Reckless can be indifferent to its Actionist vitalism, and with the additional background of the author's sobriety, the song appears even more fairytale-like.

About the memoir as a reading experience, I say: worth the effort, mostly... the gay sex gets a little too gay as the story progresses, but that was Halford's distinction as a rock star... first gay man in rock, so to speak... other than that, Halford has some narrative talent. Thus: Confess can be recommended, but in some places it's an unsavory read. But hey, it's rock'n roll, it ain't Perennial Trad...

+++

Some shorter reviews and tips... first two non-fiction.

Nancy Mitford, Frederick the Great (1970). A fine fat bio with a conservative outlook... not original per se, I learned very little new stuff, but it was quaint... it had some interesting interiors from the court of the king in question... a minus for the many illos, though, I personally don't want pics on every spread.

Essays by Lytton Strachey... his most known work is Eminent Victorians, which is a "polygraphic" three-bios-in-one, readable and a tad ironic towards their objects (like Florence Nightingale)... beyond that his compilations of diverse essays are even better, entertaining and serious at the same time. For instance, Books and Characters (1922) has a fine, succinct study of the above-mentioned Frederick the Great and his exchange with Voltaire. And Literary Essays (1948) has a readable text about William Blake. -- In short: Strachey had erudition and style, style and erudition. He almost always delivers. An essay by Strachey can give you the gist of a subject in 10-20 pages; you don't have to ply through 500+ page volumes to get to the center of things. And that's the mark of distinction of any good essayist. Like Frans G. Bengtsson, Ezra Pound, Brian Aldiss...

+++

Now for some fiction.

And first in this vein, a note on Raymond Chandler... -- Chandler wrote some Marlowe stories not taking place in LA (Playback, Lady of the Lake)... I think this is pointless... like having Mike Hammer doing his thing in Albany... the private eye gets energy from the buzz of the big city... Marlowe from LA, Hammer from New York, and Sam Spade from San Francisco. -- Thus, the Marlowe novels I prefer play in LA. And those I've read are The Big Sleep, The Little Sister, The Long Good-Bye. I kind of recommend them, though rather empty and defaitist in essential content. But they have style, they have a certain "je ne sais quoi"...

Jack Vance, The Killing Machine (1964)... a modern space opera, a "Ruritanian space adventure"... elegant James Bondish doings in a galaxy of many cultures, aspects, and interiors... shallow but charming. -- Vance excelled in this stylish sf adventure style, while Poul Anderson, able to spin similar yarns, always had to be pretentious and ponderous too... a major drawback. Vance knew the limits of space opera and he never went beyond them. "No tragedy" is the prime watchword.

Cordwainer Smith, The Rediscovery of Man (1975; 2009)... an anthology of his best fiction... of which new editions are constantly published... now, some shorts in this exposé are unequalled (Alpha Ralpha Boulevard, Golden the Ship Was), but sometimes it gets kinda contrived and overly enigmatic... and there is, for example, some "grafted-on tragedy" at times... and that shall be avoided in genre fiction, see note above about Vance... -- Generally Smith was a little too clever-clever for his own good... he is worth checking up, though, for the advanced sf reader; some gems are to be had all over the place. My volume (SF Masterworks, available on net bookstores) also had a fine foreword and a newly written afterword; fine extra material, I'd say. -- And (as Paul Linebarger, his real name) Smith wrote Psychological Warfare (1950)... while noting some flaws (like the author style being that of "a facetious American in post-WWII mode") he had some knowledge about propaganda operations, being a CIA employee.

Sf: more basic, more accessible than Cordwainer Smith, though still with a personality of his own, is Larry Niven... early compilations like Tales of Known Space (1975) and Neutron Star (1968) are convincing in the "hard sf" vein... I always tend to return to some of these stories... actually most of them are worth reading. -- A later re-compilation of some of these shorts, plus excerpts from novels and the author's rather apt and quaint comments, is N-Space (1990)... an excellent read, I say, mostly for the comments, which I hadn't read before.

And more...? The above will suffice. Thank you and goodnight.







Related
Good reads, July 2025
Halford as a lyricist

Ett rike utan like i nyutgåva på Runströms -- ute nu

Ett rike utan like -- nu ännu bättre...!

Förlagets sida ifråga har mer info.

Köp boken på Adlibris.

Köp boken på Bokus.







År 2017 gavs min succébok om svensk historia ut. Av Logik. Den har nu kommit i nyutgåva. På ett annat förlag, det nya Runströms förlag.

Den nya versionen har cirka 2000 nyskrivna ord om sten- och bronsålder. Därtill är verket uppdelat i fyra separata band.

Kort sagt: detta en glädjande händelse för Sverigevännen...!

+++

Hur köper man den då?

På förlagets hemsida läser vi detta: "Denna bok släpps den första december 2025, men går att förbeställa redan nu och skickas ut till dig som förbeställt så fort den kommit från tryckeriet."

+++

Mer info om nyutgåvan...

Det är så att brödtexten, till stor del, cirka 95%, är densamma som förr. Detta bör påpekas.

Det är del ett med sitt grepp på fornhistorien som är det egentligt nya. Sten- och bronsålder behandlades ju inte alls i förra versionen. Men nu berättas om den vetenskapliga revolution som DNA-forskningen gett oss. Nu kan vi bevisa att svensken är densamme från sen stenålder över brons- och järnålder till idag.

Och det akademiska samfundet håller i stort sett käften om detta...! Ty detta är dynamit -- denna 100% vetenskapligt bevisade genetiska forskning.

Att vi varit soldyrkande, ljushylta indoeuropéer i detta land sedan 2900 f Kr, ledda av krigsgud och spjutgud -- detta talar man tyst om i etablerade sammanhang.

Men jag tiger inte. Nu predikas sanningen om Sveriges forntid, plus allt det andra i våra hävder, i Ett rike utan like, 2025 års nyutgåva på Runströms.







Varje del har ett specialskrivet förord. Del ett har därtill ett nytt, kort och högintressant kapitel om sten- och bronsålder. --Innehållet i de fyra delarna ser ut så här:

Del ett: Äldre tiden (från stenålder till Gustav Vasa). 158 s.

Del två: Nyare tiden (från renässans till 1800-tal). 212 s.

Del tre: 1900-talet (de båda världskrigen samt kalla kriget). 134 s.

Del fyra: Svenska sinnebilder (kultur, landskap, tradition). 190 s.







Förlagets sida ifråga har mer info.

Köp boken på Adlibris.

Köp boken på Bokus.







Relaterat
Rike, nyutgåva 2025, Runströms info
2017-versionen, info på denna blogg