Recension: Jag är spion (sign. E.7, 1937)

Detta handlar om en något udda bok.

Det var en dag på 80-talet...

Det kan ha varit 1982.

Jag var i Övik. Och jag fick infallet att gå in på Örnens antikvariat. Det var i dess begynnelse, dvs. när de bara hade en liten skrubb, belägen på en bakgata ovanför E4:an genom stan. Sedan expanderade de väldeliga och konkurrerade ut själva Dahlbergs. Inte dåligt för ett litet kooperativ som startade i en källare.

Alltnog, jag tog trappstegen ner till gamla Örnen. Jag letade bland hyllorna. Och fick snart upp ögonen för "Jag är spion" av signaturen "E. 7", bundet i halvfranskt band. Det blev en julklapp till pappa - men vad det led fick jag åt mig boken själv, den var inte menad som gåva tycks det. "De bästa julklapparna får man av sig själv."

Boken tycks vara autentisk, alltså skriven av en 30-talsspion under täcknamn. Han må ha hittat på ett och annat i sin skrivkammare, men helheten känns vederhäftig. Att boken är spännande ska väl inte göra en till tvivlare; engelsmännen har fallenhet för att berätta, om så i fakta eller fiktion.

- - -

Berättaren är alltså engelsman. Han berättar om både det ena och det andra i sin bok, men här tänkte jag koncentrera mig på det spekulativa i boken, det framtidsaktiga. På 30-talet började ju föregångare till radar komma, och E. 7 får i ett kapitel i uppgift att ta reda på allt om "riktningsfinnaren, en apparat som sägs komma att revolutionera nästa krig". Den kallas "återstrålningsapparat", vilket tycks mig vara ett slags radar eller homing device. Så här skulle den kunna användas:

Ett krig är överhängande men själva krigsförklaringen ännu inte utfärdad. Fienden begagnar tillfället att bombardera huvudstaden. En utländsk spion, som sitter ensam i en vindskupa, skulle med sitt instrument kunna manövrera och dirigera bombplan genom dimman, som flyger blindflykt på stor höjd tills de befinner sig ett par hundra fot över ett visst mål.

Om femtio av dessa överförare fanns stationerade på viktiga punkter över hela London, skulle man kunna förstöra hela huvudstaden i ett enda bombanfall...

Jag tycker dessa ord har lite sf-prägel över sig, ger en inblick i hur en 30-talsmänniska uppfattade det kommande kriget. I stora drag är det väl en nykter vision, vi fick ju sönderslagna städer i andra världskriget, även om det krävdes rätt stora bombflottor, större än vad man från början gissade. Beträffande den "homing device" som det gällde, så var det också svårt för planen i början att hitta sina mål, man flög mycket i blindo. Med utvecklingen av radar och annat lyckades man till slut, och ett steg i utvecklingen kan ha varit den spionräd som E.7 gav sig ut på, som kock på en mystisk båt som höll till vid Frankrikes kust. Båtsällskapet bestod av en "professor M, mannen som i hemlighet står bakom Tysklands återupprustning" samt "en skandinavisk ingenjör vars namn uppgavs vara Jansen".

E.7 lyckas med sitt uppsåt; han kan efter ett tag rapportera för krigsministeriet med ritningarna på fickan. Det är som hämtat ur en thriller.

- - -

För att återgå till det spekulativa i boken, så nog hade författaren skäl att spekulera. För folk i branschen var den brännande frågan när kriget komme att bryta ut, och sista kapitlet i boken heter just "Spekulationer om nästa krig". E.7 fokuserade här på den asiatiska sidan. Han förutsåg att Japan skulle komma att angripa USA: "... som en blixt från den östliga himlen kommer kriget att slå ned, utan formell krigsförklaring --- plötsliga blixtangrepp från luften --- två stora flottaktioner, den ena i Medelhavet, den andra troligtvis utanför Hawaii i Stilla havet."

Han fick rätt: Japan anföll USA vid Pearl Harbor, utan krigsförklaring - och det var ett hangarfartygsburet luftangrepp - och sedan blev det slaget vid Midway (med flera stillahavsslag) samt slag i Medelhavet, dessa senare mellan engelska och italienska flottor. Och beträffande profetian så låg ju Midway strax öster om Hawaii, så nog får man säga att han gissade bra den gode E.7. (Boken utkom i England 1937, på svenska 1939.)

- - -

Den sista spekulativa saken i boken är att författaren vill hindra krig från att utbryta genom att upprätta en "internationell radiobyrå". Han anser hemlighetsmakeri, desinformation och ränkspel vara orsak till krig, men detta skulle upphöra om denna byrå "varje dag fick radiera sanningen till jordens alla fyra hörn". Well, så kan man ju resonera om man är i informationsbraschen, det vill säga är spion, men jag tror han missar helheten här. Andra världskriget bröt ut på grund av Tyskland och Japans stormaktsambitioner; hur hade dessa kunnat hindras bara genom att basunera ut hemligheterna? Kanske ansåg E.7 att Englands med flera säkerhetstjänster skulle publicera vad de visste om Japans och Tysklands ambitioner, inte vara rädda för att "blotta sin hand" - men problemet låg ju inte där. Kriget var ödesbestämt mer eller mindre; fredsträvandena så som de såg ut var missriktade (q v Chamberlain).

Det finns mycket att tala om i "Jag är spion". I en hel del kapitel figurerar en kollega, "den stora lilla Chan", en asiatiska som hämtad ur en roman; hon kan radio, kan köra båt och bil, ja kan det mesta. De spionerar på kineser i Moskva, de utspionerar en luftvärnskanon i Italien för Frankrikes räkning (länderna kallas "Tyrrhenien" respektive "Bourgoin", bara en sån sak: skiffyartad atmosfär!), ja det redogörs för åtskilliga detaljer och episoder. Det var en tid då man kunde utspionera en fabrik genom att räkna dess skorstenar, då man kunde kamouflera flygbaser med sinnrika medel (man landade ju på gräs och kunde därför utstyra hangarer som lador och så vidare), då atomens hemligheter inte kunde anas, och inte heller ursinnigheten i den förstörelse som skulle komma.

"Jag är spion" fångar atmosfären i denna 30-talsvärld, en på ytan lycklig värld men såklart ingen idyll. Det är en autentisk bok, i gränslandet mellan fakta och fiktion.




Relaterat
"Eld och rörelse" åter tillgänglig
"Det röda massanfallet"
"Trotylstorm i öster" (2018)
Science Fiction Seen from the Right (2016)
Actionism (2017)

Målning av Cézanne, "The House of Dr. Gachet In Auvers".