Melina Starr -- agent i befrielsen av Sverige (del 1 av 17)

Här börjar en följetong. Den har 17 delar. Det är Melina Starrs nya äventyr. I en föregående svit berättades om hennes ungdom. Och här berättades om hennes tid som polis. Den sistnämnda sviten utspelade sig 2012. Och nu är det 2013 och Melina ska börja jobba som hemlig agent, Operativ Kunskapare i firman Svenska Relä. Den leds av den gåtfulle Topsy Lindblom, som Melina träffat av och till under sin karriär.
Del 2 finner du här.
Del 3: Doris Burg
Del 4: Four Winds Bar
Del 5: Amafortet
Del 6: Attacken mot DriCo
Del 7: Berlin
Del 8: Promenad i Köpenick
Del 9: Militariamässan
Del 10: Hemresan
Del 11: Misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse
Del 12: Befrielsen börjar
Del 13: Upprensning
Del 14: Raggidus Munkon
Del 15: Tallarna i skogsbrynet
Del 16: Topsy
Del 17: Fri

Låt mig berätta om Melina Starr.

Melina Starr är en blond svensk kvinna. Hon föddes 1977 i Sålunda i Värmland. Hennes föräldrar var David Starr, en ljuhylt engelsman, och Anna Bådebäck, en etnisk svenska. 1995 gick Melina ut gymnasiet. Hennes fritidsintressen var esoterism och andlighet. Hon hade gett ut ett fanzine om detta. Detta uppmärksammades av en viss Topsy Lindblom, en privatpraktiserande underrättelseagent. Han anställde Melina på frilansbasis. Melina fick ge synpunkter på rysk återhämtning, Mellanösterns geopolitik, ostasiatiska optioner och amerikanska egenheter. Hon jobbade även på ett café i Sålunda.

1999 gjorde Melina och Topsy en USA-resa. De mötte ljusarbetare och talade med välsinnat folk inom regeringen. Melina och Topsy hade en kärleksaffär under denna resa. Sedan gjorde man slut men man fortsatte jobba ihop, av och till. Melina blev för sin del polis (examen 2008) och blev kriminalare 2010. Hösten 2012 tog hon avsked. Hon hade sonderat att få jobba i Topsys firma och det blev verklighet våren 2013 -- det vill säga nu, när vi drar igång följetongen ”Melina Starr -- agent i befrielsen av Sverige”.

- - -

Melina stod och vattnade blommor i köket. Vårsolen sken in i hennes lägenhet på Folkungagatan. Dagens datum var den 26 mars. Det var eftermiddag.

Då ringde det på dörren. Hon gick och öppnade.

Det var en ung man i keps. Han bar röd Adidasjacka, axelremsväska och dyra Nikeskor. Han sa:

"Är ni Melina Starr?"

"Ja."

"Jag har ett brev till dig. Kan du visa leg?"

Melina fick fram sitt körkort som hon hade i en jackficka. Det dög. Budet överräckte därnäst ett kuvert och en följesedel. Melina skrev på följesedeln, fick en kopia av denna och tackade budet.

Melina stängde dörren. Hon tittade på brevet. Det var ett vitt C5-kuvert. Där stod endast hennes namn och adress, handskrivet. Hon öppnade det och tog ut en A4-lapp med brevhuvudet ”Svenska Relä AB, Östermalmsgatan 30, Stockholm”. Meddelandet hade endast denna lydelse:

Hej Melina. Jag har ett jobb åt dig. Vi kan säga att jag behöver en OPERATIV KUNSKAPARE. Invänta ytterligare instruktioner. Förstör detta meddelande.

Så stod det i meddelandet, underskrivet med ”T”, vilket var Topsys signum. Melina tog sin cigarrettändare, satte eld på lappen och släppte den i vasken. När det brunnit ut spolade hon vatten på de svarta fragmenten, tog ett hushållspapper, slängde allt i toaletten och spolade ner det.

Tillbaka i köket satte hon sig vid köksbordet och filosoferade. Typiskt Topsy tänkte hon: skicka ett meddelande per cykelbud. Men det måste till i hans bransch: det kallades operativ säkerhet. Ett mobilsamtal eller ett mail var mycket lättare att spåra än ett fysiskt brev.

Hon gladdes åt meddelandet. Detta löste hennes fritidsproblem. Hon hade vid denna tid tagit avsked som kriminalinspektör. Hon lämnade sin tjänst hos polisen fredagen den 19 oktober 2012, alltså förra hösten. Hon var trött på den låga vibrationen i polisjobbet. Hon kom att tänka på sin gamla chef, kommissarie Lund. Han var nog bra att lösa mordfall och förhöra knarklangare. Men det här med exopolitik förstod han inte. Som besöket på Ottilia visat.

Lunds seghet var en av orsakerna till att Melina tagit avsked. Lund symboliserade för henne vanligheten och tristessen med att jobba som polis.

Melina hade parallellt med att hon lämnade polisen tagit kontakt med Topsy. Topsy var hennes operativa guru, hennes gamla kontakt i de frilansande agenternas värld. De hade känt varandra sedan 1995. Och hösten 2012 hade hon bett att få jobba åt honom. Och nu, fem månader senare, hade hon fått svar – jakande svar. Med andra ord var Melina nu operativ kunskapare, en kombination av fältagent och underrättelseanalytiker, aktiv i spelet om Sveriges och jordens frihet.

Så nu var det bara att vänta. Väntan skulle ägnas åt brainbuilding, sinneskontroll och mental höjning. Det hade hon sysslat med ända sedan i oktober, sedan hon tagit avsked från polisen. Hon hade under vintern uppdaterat sig på strategisk information, tränat och mediterat.

Hon skulle bli operativ kunskapare. Men hon levde redan operativt. Hon kom osökt att tänka på ett mantra från Aeon Flux, den smala, animerade hjältinnan i en framtidsvärld, skapad på 1990-talet. Mantrats mening, dess kärna var dessa svar som Aeon gav på frågor från sin fiende Trevor Goodchild:

Trevor: You’re skating the edge...
Aeon: I am the edge.
Trevor: You’re out of control…
Aeon: I take control.
Trevor: What do you truly want…?
Aeon: You can’t give it, you can’t take it, and YOU JUST DON’T GET IT...!

Detta var numera även Melinas credo, hennes mentala fokuserings-ramsa. Men hon var ingen stridsdåre, ingen s&m-chinona som Aeon Flux. Aeons mantra började ju med ”Whose side are you on? – I take no sides”, men sådan lyx kunde inte Melina tillåta sig. Hon var ingen nihilistisk, cynisk frilansare som fröken Flux. Frilansarens förespegling att stå obunden, stå fri i det politiska spelet, var mot naturens lagar. I alla fall hösten 2012.

Neutralitet var omöjlig idag. Svenskfientlighet och antivitism grasserade, materialismen var ännu attraktiv, och därför ansåg Melina att man måste ta ställning för vit nationalism och ett andligt credo.

- - -

Ingen kunde vara neutral idag. Ingen kunde låta bli att välja sida i den diktatur människan levde i sedan 9/11, där patriot act och PK-ism styrde sinnena. Melina hade sedan länge tagit ställning mot diktaturen och för viljans frihet – för rätten att säga nej till vad regimen ansåg Fint Och Bra. Som att massinvandring var humanismens högsta stadium. Melina var nog human, hon ansåg att alla människor var bröder och systrar, men detta existensiella faktum fick inte försmädligt glida över i dagspolitiken och göra Sverige till halva världens socialbyrå. ”Är du emot invandring, vad är du för en hatisk person, dela inte upp i vi och dem, vi är alla människor...!” – så lät det religiösa invandringsargumentet. Det som karaktärsmördade alla som var emot invandringen, som defamerade alla som ansåg att det skulle få debatteras som vilken fråga som helst.

Melina var emot denna åsiktsdiktatur. Hon hade tagit ställning. Hon var inte bara
slappt ”låt gå” i sin politiska åskådning. Hon stod för debatt, åsiktsfrihet, folkstyre och sedvanerätt. Inrikespolitiskt ansåg hon att svenskarna skulle bestämma vad som skulle ske med deras land. Utrikespolitiskt ansåg hon att 9/11 var ett insidesjobb, en konspiration för att göra USA till en diktatur, utförd av en viss hobbyklubb som motverkat människans uppstigande mot Ljuset – och detta sedan urminnes tider. Melina stod för Ljus mot mörker, för folkens självbestämmande mot skumma hobbyklubbar och bitvargar.

Kopplingen svensk PK-ism–USA:s fascistregim under Bush kunde vara svår att göra för vissa, men för Melina hängde de båda ihop. Den svenska PK-regimens mest hängivna förespråkare hade till exempel varit Mona Sahlin som hade sin bästa tid under Bush-regimens dagar, under 00-talets första decennium. Hon, ledaren för Sveriges största riksdagsparti, sa sig ju hata allt det traditionella svenska. Hon spottade därmed på sju miljoner svenskar.

Sahlinismen var en mörk tid, en tid av låst debatt, brännmärkning och sammetsdiktatur. Det var inte helt bra nu heller, 2013, men det hade börjat lyfta. 9/11-truthers kom fram och fick gehör, USA:s krig avvecklades. Och här hemma började folk protestera mot att kallas parias bara för att de sa ”vi svenskar existerar och har rätt till detta land”. Man sa nej till att låta sig förslavas med tillmälen som rasist, fascist och främlingsfientlig bara för att man värnade sig och sitt. Man sa nej till att låta sig bortdefinieras som folk. Man kan säga: svenskarna återuppstod som folk 2012 efter att ha fört en skuggtillvaro, förnekade av hela samhällseliten inom politik, media och akademi. Svensken vaknade, började erkännas som ett folk bland andra i samnationell anda.

Det var ett framsteg. 2013 lovade gott i så måtto: svensken sa nej till att låta sig förslavas av plutokrater och kosmopoliter. Man hade åter definierat sig som ett folk, som svenskar.

- - -

Melina skulle i detta läge bli ljusarbetare. Hon skulle med fredliga medel operera i det virtuella rum som utgjordes av inrikes- och utrikespolitik, regimkritiker och regimtrogna, internet och gammelmedia, journalister och författare, kreti och pleti, Fix och Foxi. Hon skulle bekämpa mörker med Ljus, lögn med sanning, mörkande med information. Hon kämpade för jordens frihet, inklusive Sveriges frihet. För Sverige var i rådande läge inte ett fritt land. Man fick inte säga vad man ville. Yttrandefriheten hade begränsats så att den med fel åsikter riskerade att förlora jobbet, förlora vänner och inflytande, ja riskerade att få en yxa i dörren av utomparlamentariska krafter, därtill uppmuntrade av statsministern som om dylikt brukade säga: ”Jag är inte överraskad att sådant där händer”...

Melina bekämpade dylik diktatur med andliga medel. Hon var en andlig operatör. Det hade hon varit sedan gymnasietiden i Sålunda på 90-talet. Detta fick för övrigt upp Topsys ögon för henne som kunskapare. Melina var en andlig figur men inget mähä, inget rö för vinden som sin syster Zinnia, God bless her. Zinnia var mer meditativ än Melina, mer lagd för att läsa Upanishaderna och diskutera esoterism än att tala om Black Ops och konspirationer. Hon stängde av när politik kom på tal.

Man kan säga: Zinnia var blind för den politiska aspekten. Melina var av hårdare virke. Hon var en Operativ Kunskapare som tog kontroll över läget. Det innebar till exempel att om hon angreps så skulle hon försvara sig. Dock inte med sin 9 mm pistol. Den hade hon, jämte sin polisbricka, återlämnat till polisen när hon tog avsked. Hon skulle försvara sig med metapolitiska argument, analys, rapporter, goda råd och dåd åt Topsy och hans personalkader. Hon skulle, med andra ord, göra det som anställd på Svenska Relä, företaget som var täckmantel för Topsys frihetsagenda.

Melina återgick till det hon gjort när hon avbrutits: vattna blommorna. Pelargonen, fuchsian, klematisen och ormbunken fick sitt. Nu var det bara att vänta på ordern att inställa sig på Topsys kontor, var nu det kunde ligga. Han var en mystisk figur denne Topsy, en gåta invirad i ett mysterium. Men i de kretsar han rörde sig var sekretess ingen lek. Det var en överlevnadsfråga.




Del 2: Spionage i Hägernäs
Del 3: Doris Burg
Del 4: Four Winds Bar
Del 5: Amafortet
Del 6: Attacken mot DriCo
Del 7: Berlin
Del 8: Promenad i Köpenick
Del 9: Militariamässan
Del 10: Hemresan
Del 11: Misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse
Del 12: Befrielsen börjar
Del 13: Upprensning
Del 14: Raggidus Munkon
Del 15: Tallarna i skogsbrynet
Del 16: Topsy
Del 17: Fri




Relaterat
Melina som polis
Melinas möte med Topsy, hösten 2012
Melina överväger sin framtid